Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II conte di Haga
tutto vede,
poco intende
e niente paga.
i Samtiden. 1904
Gustaf 111.
hela hans älskvärdhet är på henne bortspildt krut: «tjusar
konungen» föreföll henne endast fadd och teatralisk.
Men ej häller Marie Antoinette som icke hade Katha
rinas realistiska syn på männen och som, om hon än icke var
någon psykolog, likväl måste tillmätas en stor sakkännedom,
då det gälde att bedöma hofmannatalangen ej häller Marie
Antoinette såg i honom den spirituelle och elegante världs
mannen, utan fann honom snarare klumpig och framfusig,
och hans närmaste granne, den danske kronprinsen-regenten,
erkände väl hans talanger, men anmärkte hans fåfänga och
anspråksfullhet samt hans frivola och obetänksamma sätt
att yttra sig.
Bland sina likar hade Gustaf således näppeligen några
beundrare, men deras uppfattning stämde likväl tämligen
öfverens med den satiriska italienska folkopinionen:
De italienska lazzaronerna och de europeiska suveränerna
hade dock endast kunnat döma på grund af flyktiga intryck,
och större värde har naturligtvis samtidens svenska opinion,
men vända vi oss till denna, möta vi nästan öfverallt utbrott
af det vildaste hat nämligen så vida man frånser de offi
ciella panegyrikerna och blott fäster sig vid de i bref eller
memoarer nedskrifna omdömena. Man höre t. ex. Adolf
Ludvig Hamilton. Anckarström karaktäriseras af honom så
som «en af de offantliga karaktärer, hvilkas styrka visar
människan i en synpunkt, som blott tyckes tillhöra varelser
af högre natur. Han förglömde hustru, fyra små barn och
uppoffrade lugn, förmögenhet samt timlig välfärd åt hämden
och patriotismen». Och konungens sista stunder skildras
af honom på detta sätt: «Han var utan sans, då sakramen
tet tilldelades honom af biskop Wallquist. Vinet rann om
kring munnen, oblatet kunde han ej svälja, och klockan 11
samma dag om förmiddagen uppgaf denne konung en anda,
som oroat hans familj, hans rike och hela norden samt
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
