Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schuck.
lämnade efter sig ett vidtfräjdadt rykte, men hos alla väl
tänkande och upplysta ett förhatligt minne.» Det personifierade
hatet kan knapt hålla en vidrigare likpredikan, men i samma
tonart gå flera andra memoarer så t. ex. Sinclairs karak
tärsstudie af konungen. «Han var veklig och svag, fri från
våldsamma passioner, öfverdrifvet fåfäng, road af att ställa
till trassel, smidig, rörlig, listig och skicklig i att kunna för
ställa sig och sökte ständigt att vinna sitt mål på tusande
slingrande krokvägar. Han älskade prål och ståt samt satte
alltid skenet framför värkligheten» och målet för hans omått
liga egennytta och ärelystnad var «en österländsk despotism».
Försiktigare yttrar sig väl den gamle partichefen Fersen,
men knapt en enda af konungens handlingar eller egenska
per går fri från hans klander. Nu kan man visserligen
säga, att Fersen var Gustaf III:s dödsfiende, men å den andra
sidan var han dock en bland sin tids klokaste och besinnings
fullaste politiker, och trots det att han är gammaldags bor
nerad, kan han icke frånkännas en viss förmåga att bedöma
människor. Det går därför knappast an att affärda hans
omdömen blott med en hänvisning på den politiska antagonis
men emellan honom och konungen. Och flera af hans om
dömen, som till en början hafva synts öfverdrifna, hafva
sedermera bekräftats af mer opartiska karaktärsskildrare.
Men äfven om man vänder sig till dem, som stodo konun
gen nära och icke kunna räknas till hans ovänner, blir det
porträtt, de gifva, föga sympatiskt.
Ulrik Scheffer, hvilken väl var den statsman, som under
det tidigare skedet af Gustafs regering, åtnjöt hans största
förtroende och betraktades såsom hans intimaste rådgifvare,
har just under denna tid gjort ett porträtt af konungen. Han
prisar hans begåfning, hans mildhet, hans tillgänglighet och
den arbetsförmåga, han kunde visa, när han ville. Men han
framhåller å den andra sidan hans djupa förställningskonst
och hans benägenhet för intriger, nöjen och frivoliteter.
«Representation är hans idol, hofvets prakt hans särskilda
studium, han har upphäft allt, som kallas rang bland under
såtarna för att upphöja sin omgifning öfver alla andra; alla
ämbeten, civila och militära, ända till rådsämbetet ha blifvit
förnedrade för att gifva mera glans åt allt, som hör till hofvet;
en kammarpage intresserar honom mer än den första leda
moten af hans konselj.»
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
