Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf ni.
ker. Men också hafva få furstar blifvit mera smädade.
Icke nog att hans många och värkliga fel blefvo tadlade och
öfverdrifna, honom pådiktades nya. Han beskyldes för att
supa, förmodligen i anseende till sin rödfnasiga hy, och för
att stjäla, vid ett tillfälle, då drottningen förlorat en måttlig
summa dukater. Därföre såg man honom ömsom
flat och sträng, således ojämn i sitt uppförande och illa
betjänt inom sitt hof, där allt gick till med oordning.
Ordning älskade han så litet, att han aldrig frågade efter
tiden. —’ Med mycket fria tänkesätt i religion och
moral förenade han en besynnerlig vidskepelse. Han trodde
på syner och uppenbarelser samt på spådomar om tillkom
mande ting; En mamsell Arvedson, som spådde i
kaffe, hördes både när fälttåg och riksdagar förehades.
I tycke för prål och grannlåt, för ombyte af rika kläder, för
spetsar och juveler, samt i omsorg att kläda sig, var han
mer än kvinna. Det var jämväl en ej ringa rekommendation
till hans gunst att vara väl klädd; men med denna prydlig
het var han i många afseenden osnygg. Ceremonier
och högtidliga uppträden handterade han såsom hufvudsaker,
och reglerade en procession med lika uppmärksamhet som
planen till ett fälttåg eller en allians. För teatern kan hans
böjelse snarare kallas fureur än passion.»
Undantager man Schröderheim, är det knappast någon
af dessa gustavianska memoarförfattare, som yttrat sig väl
villigt om honom, och Schröderheim var hvarken människo
kännare eller ägde förmåga att se bort från sina rent per
sonliga förhållanden. För öfrigt erkänner äfven han, att
aldrig någon enda person «under någon stund af hans lefnad
ägt hans fulla förtroende».
Tjusarkonungen fanns således knappast till för dem, som
närmast omgåfvo honom, och för att under Gustafs egen
lifstid finna denna typ, måste vi vända oss till dem af hans
samtida, som endast haft en ytlig beröring med honom, till
borgare såsom bryggar Westman och hans ämbetsbröder,
hvilkas uppfattning bevarats af familjetraditionerna inom
Stockholms borgarsläkter samt äfven kommer fram i den
hederlige Gjörwells bref, till skalder som Bellman och Lidner
hvilkas förtjusning med all sannolikhet är fullt uppriktig
till uppåtsträfvande unga hofmän, hvilka endast då och då
hugnades med en nådig nick eller ett vänligt ord af monarken
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
