Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick.
kunde kanske snarare säga: för den fulländade hofdarnen.
Han talade franska som en inföding, tänkte t. o. m. på
franska, han kände i grund den franska litteraturen (där
emot kunde han hvarken latin eller tyska han var själf
poet, kunde med världsmannens lätthet resonnera i filoso
fiska, religiösa och politiska frågor och han var t. o. m.
skicklig i att brodera. Men hvarken hans kunskaper eller
hans intressen sträckte sig öfver en ytlig fransk salongs
bildning. Några tråkiga militära, juridiska, ekonomiska och
kamerala studier hade han aldrig drifvit, och såsom regent
intresserade han sig häller aldrig på allvar för dessa sidor
af regeringens verksamhet, utan öfverlämnade dem åt sina
underordnade. Han gjorde det icke af brist på hufvud, ty
man äger af honom flere ypperligt skrifna juridiska utlåtan
den, som visa, att han icke saknade förmågan, att när han
så ville, sätta sig in i dessa ämnen. Men det var intresset,
som fattades honom. Inför de s. k. stora frågorna kunde
väl denne estetiker för ett ögonblick förvandlas till jurist,
men i detaljerna såg han blott ett ledsamt pedanteri, och
han var alldeles för mycket poet för- att kunna trifvas i de
administrativa formerna. Reglementen, stundom förträffliga,
kunna.väl uppgöras under hans regering, men de efterlefvas
icke, och oordningen inom de svenska departementen har
knappast varit större än på hans tid.
Militärväsendet intresserade honom i grunden ännu
mindre än juridiken. Han älskade kriget som han älskade
ett stort och lysande skådespel, men att en krigares värf
icke är en operahjältes, utan en trägen arbetares det fat
tade han aldrig. Sällan har därför oredan varit större än
vid det ryska krigets utbrott, och då konungen slutligen
själf stäldes ansikte mot ansikte med krigets ytterst pro
saiska detaljer, kände hon en nästan komisk förtviflan. «Jag
tillstår skref han till Leopold, som han då kallade öfver
till Finland att jag behöfver någon, med hvilken jag kan
tala om något annat än foder, mjöl och viktualier.» Men
tyvärr äro dessa hökarartiklar mycket viktiga i ett krig.
De dåliga finanserna utgjorde väl för honom en ständig
påminnelse om de ekonomiska frågornas vikt för ett land, och
äfven här röjde sig hans stora begåthing, men någon nykter och
klok finanspolitik gaf han sig aldrig tid att drifva, utan sökte
han att reda sig ur svårigheterna så, som en hazardspelare
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
