Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
skulle hafva gjort. Liljencrantz blef honom därför till slut
för besvärlig. Denne hade såsom Odhner anmärker
«blifvit hans förtroendeman, men aldrig hans gunstling;
han saknade helt och hållet det lätta och angenäma väsen,,
som stälde en annan uppkomling, Schröderheim, så högt i
konungens gunst, han ägde ej den fina takt och värdsvana,
som säger hofmannen, huru långt han kan gå, och hvar
han bör stanna. Såsom föredragande var han
allt för grundlig, omständlig och långsam för en konung af
Gustaf III:s lynne; han tröttade både därigenom och genom
sina allvarliga föreställningar mot onödiga utgifter.» Följden
blef också, att’Gustaf 111 lät honom falla för att mera obe
hindradt kunna drifva det finansiella hazardspel, som till
talade hans smak.
För ämbetsmannakårens moral hade hans likgiltighet
för förvaltningen ganska ödesdigra följder. Ämbetsmännen
hade små löner, och konungen fordrade, att de högre bland
dem skulle lefva på en tämligen stor fot. Följden af detta
blef derangerade affärer eller — hvilket var vida vanligare
oredlighet. Några grenar af förvaltningen sköttes väl ypper
ligt, sä flottan, för hvilken den redliga och snillrike Trolle
stod i spetsen, och finansdepartementet, som leddes af en
sådan ärans man som Liljencrantz. Men inom andra de
partement florerade mutsystemet desto frodigare. Den värsta
mutkolfven tyckes statssekreteraren för krigsärenderna von
Carlson hafva varit, och den sanningsälskande Skjöldebrand
ger af honom följande karaktäristik: «Han föredrog aldrig
något befordringsmål i arméen eller flottan, utan att en sur
nummerär i första officersgraden betalte 1000 plåtar, hvilka
tillföllo honom. Af 40 regementen, flottan oberäknad, gjorde
det 40,000 plåtar, då öfverhufvud en befordran om året upp
togs för hvart, som är ganska litet. Dessutom hade han af
livart regemente 100 eller 200 riksdaler, för att dess ange
lägenheter skulle blifva expedierade, hvarförutan de fått
ligga ad acta. Allt detta var utom hans lön och tillfälliga
sportler. Också uppförde han sig som en furste. På egen
domen Mällby, som han köpt i Södermanland, hade han
bygt och inredt åt sig ett litet féslott med präktiga parker,
grottor, grekiska tempel m. m. De, som hade den lyckan
att behaga honom, blefvo ditbjudna och utgjorde ett litet hof
under den tid af sommaren, då han fick ledighet att vistas
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
