Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
utan tvifvel uppriktiga hänförelse för ett fälttåg mot revolu
tionens Frankrike är däremot fullkomligt romanesk och kan
icke hafva framkallats af de värkliga fördelar, han kunde
vänta för sig själf, men äfven här var det en lysande triumf,
som hägrade framför honom, triumfen att i spetsen för de
europeiska furstehusens härar återinsätta Bourbonerna på
deras urgamla tron, och denna «gloire» kunde dock upp
väga förlusten af några tusen svenska soldater. Det este
tiska draget i hans utrikespolitik nästan symboliseras af hans
båda utrikesministrar Creutz och Oxenstjerna, hvilka båda,
åtminstone Oxenstjerna, voro vida mera skalder än politiker.
Till det lättsinne, som ofta spåras i hans politik, gör han
sig däremot icke skyldig, då det gäller hofvets angelägenheter,
och i dithörande frågor är han djupt allvarlig.
Liksom han varit sin egen utrikesminister, är han ock
sin egen ceremonimästare och en ceremonimästare, hvars
detaljsäkerhet nästan aldrig öfverträffats.
Vid kröningen 1772 uppgjorde han själf hela cermonielet
och sörjde t. o. m. för placeringen. Vid en hofmästarinnas
begrafning stadfäste han, såsom Odhner berättar, med egen
underskrift ordningen för processionen. Då prins Peter af
Holstein Gottorp besökte Stockholm, författade konungen med
egen hand en uppsats på fem foliosidor om det sätt,
på hvilket den höge gästen skulle mottagas, och redan
som kronprins hade Gustaf tillfälle att visa, hvilket värde
han satte på dylika ting. 1770 kom hans morbror, prins
Henrik af Preussen, till Stockholm, och Gustaf fordrade
då såsom kronprins försteget före honom; konungen och
drottningen voro af en annan mening, och mellan son och
föräldrar uppstod en tvist, som slutligen drogs inför det alls
mäktiga rådet, där frågan afgjordes till Gustafs förmån.
Då det galde dessa riksviktiga ämnen åsidosatte Gustaf
äfven den förbindlighet, som han eljes visade damerna och
stötte sig både med den diplomatiska kåren och de främ
mande hofven. Så t. ex. fordrade han, att det österrikiska
sändebudet von Kagenecks fru skulle kyssa drottningens
hand, och då hon vägrade, blef hon ej presenterad. När hon
emellertid infann sig på en offentlig börsassemblée, dit äfven
den kungliga familjen kom, lät konungen trots föreställ
ningar visa ut henne, och följden blef, att de diplomatiska
förbindelserna mellan det österrikiska och det svenska hofvet
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
