Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
Hon sade därför nej, och det blef grefvinnan Höpken, Sergels
Venus, som Jämnade modellen, hvilken föreslagen af så sak
kunnig person också gillades och antogs.
Själfva hofceremonielet var naturligtvis för Gustaf 111 en
sak af yttersta vikt, och här sökte han så troget som möjligt
att efterbilda det lysande mönstret i Versailles, som han sett
1771 och som då gjort ett outplånligt intryck på honom. För
den, som icke sett själfva originalet, bör onekligen äfven
kopian hafva varit imponerande. Man höre t. ex. Skjölde
brands skildring:
«Nästan hvarje morgon klockan tio var hos konungen
lever. En mängd generaler och officerare af alla grader,
civile ämbetsmän af de högre och adelsmän från landet, sam
lades i ett rum utanför stora sängkammaren och väntade där,
tills konungen var friserad och klädd om nedandelen. Dör
rarne öppnades, i det skjortan sattes pa H:s M:t, hvil ket
skedde med mycken behändighet, utan att rubba frisyren.
Konungen hade något förnämt, men affekteradt i sitt ut
seende; den stora, starkt pudrade frisyren kontrasterade mot
ansiktet, som var af en djup scharlakansröd färg. Rikets
herrar och de af hofvet, som hade entreen, stodo förut i en
halfmåne bakom konungen; de inkommande fullbordade
cirkeln och stodo i en orolig väntan på en blick eller ett
ord af monarken. Då västen, rocken och ordnarna voro med
skicklighet och behag påsatta framför en stor spegel, trädde
konungen fram. De, som ej voro förut kände eller varit en
tid borta, blefvo nu presenterade. De, som tillhörde hofvet
eller rangregementen eller de kungl. prinsarnes regementen
eller hade själfva en viss rang, fingo den icke för alla behag
liga nåden, som vår nuvarande konung aldrig velat bevilja
sina undersåtar (om ej vid ett eller annat stort tillfälle, såsom
vid hyllningen, tvungen af etiketten) och som vid de flesta
europeiska hof är aflagd, nämligen att kyssa en karls hand.
Då presentationen gått för sig, gick konungen omkring cir
keln. Hans skarpa blick hade redan genomskådat den, så
att han visste, af hvilka den utgjordes. Och han hade inom
sig afvägt, med huru många ord hvar och en borde hugnas.
Den minsta lyckan var en nådig nick, därnäst ett «hur står
det till?» näst däröfver var ett kort samtal, och den högsta
ett längre samtal. I denna lyckan låg ej endast det smick
rande af nådebevisningen. Han talte så kvickt och artigt,
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
