Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Atis och Camilla.)
Henrik Scniick.
att det var ett nöje att höra. Lycklig den, som kunnat svara
något, hvarpå följde ett «ha, ha». Då förlängdes samtalet. I
konungens skratt var något alldeles eget. Det var gällt, men
tvärt, och utan glädje. Hans bröder hade och hans syster,
prinsessan Sofia Albertina, har ännu samma skratt, men
mindre gällt. Härtig Fredrik hade det minst. Om konungen
stod okänd bland tusen personer, röjdes hans närvaro af
skrattet. Sedan han hunnit omkring cirkeln, gaf han åt den
samfäldt en nådig nick och alla gingo bort, Då syntes på
allas ansikten, om de njutit någon af de ofvanämnda lyckans
grader, och om den, de njutit, svarat mot deras hopp. Lik
väl funnos där män, som dels icke voro, dels icke syntes
så beroende, och främst bland de förstnämnda riksråden
Fersen, Höpken, Adam Horn, Hermansson, Karl Sparre,
Ribbing, Falkengren m. fl.
Stor cour med publik spisning gafs en tid hvarje tisdag.
I stora galleriet samlades kl. 7 om aftonen alla, som ägde
tillträde vid hofvet, men riksråden, rikets herrar, de högsta
af hofvet, alla dessas fruar och några, som af särskild nåd
hade entréen, gingo in i det hvita rummet, som var blått.
Samlingen i stora galleriet var merendels så talrik, att där
var trängsel. Damerna i sina högsta prydnader stodo längs
väggen till höger frän stora ingången. Karlarne stodo midt
emot i många leder bakom hvarandra. Närmast emot dörren
till hvita rummet stodo de främmande sändebuden, deras
legationssekreterare och andra presenterade utländingar, i rikt
broderade gulddräkter eller galonerade uniformer. Vår mili
tär brukade uniformer med hvita strumpor, men sedan nya
dräkten införts, blefvo uniformer, fastän ej förbjudna vid
hofvet, dock illa ansedda.
En lång väntan hörde till etiketten. Men tiden fördrefs
med samtal, och många unga karlar, äfven gamla kurtisörer,
gingo öfver på fruntimmerssidan, tills tecken syntes, att cou
ren skulle börjas.
Emellertid, då en sådan mängd af människor tala fritt
och högt,
Liksom när dundrets vigg långt utur nejden tumlar,
EIT som när hafvets våg mot tomma stranden slår.
Om blott ett brutet dån kring himlarymden går,
Etl langsamt buller hörs, som utan reda mumlar,
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
