- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Femtende aargang. 1904 /
340

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF 111.
(Slutning.)
Vända vi oss från denna bakgrund till det litterära och konst
närliga lif, som utvecklade sig framför denna, så visar
sig äfven här värkligheten skild från den fantasibild, man
uppgjort. Konungens estetiska intressen voro för det första
vida mer inskränkta än man i allmänhet föreställer sig. För
tonkonsten saknade han allt sinne. «Han förstår sig ej det
ringaste på musik skrifver härtiginnan och tycker
endast om mycket bullrande melodier, men bryr sig inte om
milda och känslofulla.» Hon finner det därför ganska för
vånande, att han bygt en ny opera. Men orsaken är lätt
funnen. Det berättas, att Marie Antoinette en gång frågat
den svenske konungen, om han tyckte om musik. Svaret
blef: «Ja, men på teatern.» Musiken fick där för honom
samma betydelse som dekorationerna: den bidrog att skänka
dramat den yttre glans, som han så högt älskade.
Knappast hade han häller något egentligt intresse för
den bildande konsten. Denna hade väl under hans regering
en fullkomlig glansperiod, men detta kan icke räknas honom
till förtjänst. Lundberg, en bland 1700 talets elegantaste pastell
målare, var redan 76 år, då Gustaf blef konung, och det yngre
släktet, Roslin, Hall och Lafrensen, vistades egentligen i Paris,
Elias Martin till en stor del i England. Gustaf 111 kan inga
lunda beskyllas för att hafva försummat dessa värkligen be
tydande konstnärer. Både vid sina besök i Paris och vid
deras i Sverige gaf han dem beställningar, men någon kär
leksfull uppmärksamhet egnade han icke deras alstring. Den
enda konstnär, för hvilken han värkligen tyckes hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 24 22:37:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1904/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free