Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
ehuru arten af dem var sådan, att Kellgren ansåg sig böra
föreslå, att pensionen måtte höjas från 100 till 200 rdr. mot
villkor, att han slutade upp att skrifva. Gustaf 111 hade dock
en annan mening. Han ansåg honom för den bäste af Sve
riges dramatiker, och liksom han kallat den beskedlige Gyllen
borg för Sveriges Corneille, så hedrade han Rosenheim med
titeln den svenske Racine.
För öfrigt underhöll och understödde Gustaf en hel kohort
af nu alldeles bortglömda litteratörer af tredje och fjärde rang.
Det var därför icke så mycket litteraturen som teatern, som
Gustaf 111 intresserade sig för och uppmuntrade. Och här
var det icke blott intresse, utan snarare en «fureur», som ej
sällan närmade sig till värklig skandal. Stundom såsom
1776 hade hofvet utseende af en teatertrupp. Fersen jäm
för Gripsholm, där man då vistades, med ett sämre hotell.
«När konungen steg upp om morgnarna berättar han
begåf han sig till teatern för att med aktörerna repetera de
pjeser, som skulle uppföras om aftonen. H. M:t dinerade
ofta på teatern, och efter representationens slut kom konungen
för att soupera, med hela hofvet, klädd uti sin teaterkostym.
Vi hafva sålunda sett honom utklädd som Rhadamiste, Ginna
och som öfversteprest i Jerusalems tempel, presenterande
sig såsom ett åtlöje vid sitt eget bord.» Hamilton, hvars hat
till Gustaf 111 är mera intensivt än Fersens, begagnar ännu
starkare färger än denne: «Nyårshelgen 1776, som tillbragtes
på Gripsholm, gick teateryran till sin höjd. Måla hofvets
lefnad där är att beskrifva lasternas regering. Under det
presterna predikade i den nedre rundelen, repeterade konun
gen tragedier i den öfre. Middagen var knapt förbi, förrän
alla fruntimmer försvunno; om aftonen syntes flera af dem
åter med blossande färg, matta ögon, opudrade chignoner,
bevistade spektaklet, superade, hvilade för att begynna följande
dagen en lika lefnad. Slutligen superade konungen offent
ligen i sina aktörskläder. Detta var för långt gånget. Ett
rykte utgick i hela riket, att han blifvit svagsint.» Och de,
som ej kände sig moraliskt indignerade, tyckte, att detta lif
var tämligen ledsamt. «Denna månad skrifver härtiginnan
af Södermanland har egentligen varit ganska tråkig, och
nästan alla kvällar hafva upptagits af de oändliga repetitio
nerna för de teaterpjeser, som skulle spelas på Gripsholm».
Efter återkomsten till Stockholm fann sig slutligen den
franska ambassadören skyldig att inskrida, och såsom repre-
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
