Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schuck.
älskad af alla, som jag önskade vinna, att blifva krigare och
slå ryssarna och slutligen att komma att stå högt i ynnest
hos en stor konung.» Feen lofvade honom detta, och hon
höll ord, minst kanske med afseende på ryssarna. Men
gunstling hos Gustaf 111 blef Armfelt mer än någon annan,
och älskad af kvinnorna blef han. Hans lif är en Casanova
roman i stort, den har hos sig något af Cherubin och Don
Juan i förening, och bland de ett tusen och tre på hans
Leporello-lista tigurea både drottningar och kammarjungfrur.
Han var strålande skön, kvick, glad, tapper till oförvägenhet,
lättsinnig och obetänksam, i stånd att för ett vackert ansikte
begå hvilka dårskaper som hälst. En historia är för beteck
nande för att här icke berättas. Vid 16 års ålder hade han blifvit
officer, och kort därefter blef han dödligt kär såsom van
ligt i den vackra grefvinnan Löwenhjelm, en af hofvets
tre gracer. «Om hon händelsevis såg på mig skrifver han
eller tilltalade mig, så förlorade jag bruket af alla mina
sinnen. Jag blef stum. Hon såg mycket väl, att jag tappat
hufvudet och att jag tillbad henne. Utan att hafva den rin
gaste böjelse för mig, skonade hon dock min egenkärlek och
behandlade mig med godhet. Jag har hela mitt lif igenom
varit henne därför tacksam, till den grad, att jag aldrig ens
varit svartsjuk på dem, som varit lyckligare än jag. Jag
stod en dag på vakt. Grefvinnan Löwenhjelm for till hofvet
i en hofvagn. Jag lät ropa i gevär och slå trummorna som
för en kunglig prinsessa. Majoren vid regementet, en tvär
vigg, som aldrig egnat skönheten någon hyllning, frågade
mig, om jag blifvit galen. Jag svarade, att i mina ögon upp
vägde grefvinnan Löwenhjelm alla världens drottningar och
prinsessor. Därpå lät han sätta mig i arrest.»
Det var i hans Cherubinstid, men dylika obetänksam heter
gjorde han också såsom en mogen Don Juan, och då för
felade de icke sitt intryck på kvinnohjärtat.
Till kvinnogunsten sällade det sig då också konunga
gunsten. Vid hofvet hade han anstalts 1781 han var då
24 år och två år senare var han redan öfverstekammar
junkare med rang af generallöjtnant, onekligen en ganska
hastig befordran för den, som tre år förut varit blott fänrik.
Men detta var endast början. När svenska akademien stiftades
1786, invaldes Arm felt redan i den första uppsättningen, ehuru
han då blott var 29 år gammal den yngsta som någonsin
hedrats med akademiens förtroende. Året därpå blef han
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
