Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
för ekonomiska och sociala reformer, sangvinisk och med
en orubblig tro på upplysningens välsignelser. Såsom
Gustaf III:s lärare under dennes mest bildbara period
medan denne var mellan tio och sexton år har han tvifvels
utan haft ett rent bestämmande inflytande på dennes idéer.
Genom de intryck, som den unge fursten mottog från
sin moder och sin guvernör, lärde han sig att skatta upp
lysningsfilosofien såsom blomman af tidens kultur. Denna
filosofis allmänna grunddrag voro icke svåra att tillegna sig,
kräfde inga djupare studier, och redan detta tilltalade en yng
ling med Gustafs läggning. Den ryktbarhetens glans, som
omstrålade en Voltaire så beundrad af en Katharina och
en Fredrik II kunde icke annat än imponera på hans
för all dylik yttre glans känsliga sinne, och dessa intryck
stärktes än ytterligare under den resa, han såsom kronprins
gjorde till Paris, där det blef Scheffer, som introducerade
honom icke blott vid hofvet, utan ock i de vittra akademierna
och de icke mindre vittra salongerna, där män som Diderot och
d’Alembert då voro de ledande andarna. Öfverallt hälsades
han såsom den unge upplysningsfilosofen, af hvilken man
väntade sig en ny æra för mänskligheten eller blysam t
taladt åtminstone för Sverige, och detta kunde icke annat
än elda hans äregirighet. Men samma intryck mottog han
också från hofvet. Det var den tiden förnämt att vara radi
kal, och isynnerhet var det aristokratiens damer, som till
hörde den liberala, filosofiska fronden.
Med sitt kvinnliga lynne trifdes Gustaf hälst i kretsen
af de högättade damer, med hvilka han här gjorde bekant
skap. De sågo lifvet från samma synvinkel som han, och
deras idealism var af samma art. Under hela sitt lif fortfor
han att stå i korrespondens med dem, och måhända hafva
vi honom aldrig klarare framför oss än här. Här i dessa
bref til madame de Brionne, grefvinnorna de la Marek,
d’Egmont, de Noailles och de Boufflers, lefver han i sin
idealvärld, han får uttrycka sig på sitt egentliga modersmål,
han är kvitt tillvarons alla trivialiteter och såsom ädling ut
byter han idéer med Frankrikes mest högättade och mest
spirituella kvinnor.
Men isynnerhet är det e n kvinna, som i detta galleri
tilldrar sig en särskild uppmärksamhet, ett fint, känsligt,
något lidande kvinnoanlete, öfver hvilket det hvilar ett drag
både af noblesse och poesi. Det är grefvinnan d’Egmont,
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
