Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick.
dotter till Frankrikes obestridt främste ädling, den för sina
galanta äfventyr bekante härtigen af Richelieu, och vid 16 års
ålder gift med den högförnäme nederländaren grefve d’Egmont.
Då Gustaf gjorde hennes bekantskap, var hon icke längre i
sin första ungdom; hon var då trettioett år, sex år äldre än
kronprinsen. Men om man öfverhufvud kan tala om, att
Gustaf någonsin älskat en kvinna, så hair han älskat henne
visserligen icke såsom en man älskar, ty denna kärlek
saknar all sexuell karaktär, men såsom en kvinna älskar en
kvinna. Man skulle ju kunna kalla denna känsla för vän
skap, men detta ord är allt för kyligt och saknar den bouquet
af erotiskt svärmeri, som dock fanns i Gustafs förhållande
till Richelieus dotter.
Grefvinnan var en af dessa idealt anlagda naturer, för
hvilka upplysningstidehvarfvets drömmerier voro mera än en
modesak. Hon hängaf sig häller icke åt dem med denna
blaserade skepticism, som är så karaktäristisk för mången
af denna tids personligheter, utan snarare finnes det i hennes
svärmeri något af riddartidens romantik, och den, som läst
hennes bref till Gustaf, återfinner i dem samma anda, som
sedermera mindre lefvande och personlig går igen i
dennes bättre dramer. Det är, som om dessa diktvärk varit
inspirerade af henne, och jag skulle äfven misstaga mig allt
för mycket, om icke hennes bild föresväfvat den kungliga
författaren, då han i fantasien skapade sine dikvärks hjältar,
Gustaf Vasa och Gustaf Adolf.
Grefvinnans svärmeri för den unge svenske konunga
sonen är tydligen fullt allvarligt, men på samma gång fullt
ideelt: hon såg i honom den furste, som skulle förvärkliga
hennes drömmar om en konung, och det är denna syn
punkt, som ständigt kommer fram i hennes bref. Såsom en
egendomlig slump var det i hennes loge, som Gustaf emot
tog den första underrättelsen om, att hans fader aflidit och
att han nu var konung i Sverige. De ord, hvarmed hon då
hälsade honom, äro betecknande: «Sire sade hon nöj
Eder med att vara enväldig genom er älskvärdhet, och fordra
aldrig detta envälde såsom en rättighet.»
Då Gustaf sedermera rest hem och öfvertagit regeringen,
följer hon honom med sina bref, som äro rent förtjusande
mästerstycken af fransk brefskrifningskonst. 1700-talets poli
tiska idealism har måhända aldrig tagit sig ett älskvärdare
uttryck än i dem, och man tycker sig stundom nästan höra
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
