Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVII - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII.
Henrik Schiick.
För att nå detta viktiga mål måste Ert rike blifva oberoende
af hvarje annan makt.» Vägen dit låg i en ökad konunga
makt, men denna makt borde aldrig få blifva godtycklig.
Som man ser är detta i allmänna drag programmet till
1772 års revolution, och den ideala fläkten i Gustafs hela
tidigare politik återfinnes i hans brefväxling med grefvinnan
d’Egmont. Bådas statsideal var af samma art: ett folk, af
gudande en ridderlig, älskvärd konung och följande honom
fram på de sociala reformernas stråt, och en konung, fyld
af en romantisk kärlek till sitt folk, svärmande för dess äro
rika forntid, frihetens och framåtskridandets vän den förste
medborgaren bland ett fritt folk. Det var också något vida
mera än en tom artighet, då Gustaf strax efter revolutionen
sände grefvinnan en redogörelse för förloppet och den nya
konstitution, han utfärdat, och det var också något mera
än en fras, då grefvinnan i sitt svar hälsade honom såsom
«le héros de mon cæur».
Tyvärr blef hennes inflytande icke långvarigt. Strax efter
det att Gustaf lämnat Paris, nedlades hon på sjukbädden,
och från denna skulle hon aldrig uppstå. Hon afled redan
1773, blott 33 år gammal. Hennes direkta inflytande på
Gustaf blef således ej långvarigt, men hennes minne be
varade han städse ien trogen hågkomst Det ligger visser
ligen såsom vanligt något teatraliskt i hans sätt att
affischera sin saknad: vid de många lysande tornorspel, som
han anordnade och vid hvilka han uppträdde som en forn
tida riddare, bar han sin döda vänninnas färger. «Hans
Majestät skrifver Ehrensvärd 1776 hade valt sig hvitt
och grönt samt purpur. Det var färgerna af en fransysk
dam, la comtesse d’Egmont, som han i Frankrike fattat
mycket tycke för, men hon var död; man såg honom därför
jämte hennes färger bära en svart kokard.» Men öfver denna
art att hylla den döde hvilar det ock en skugga af vemods
fullt allvar. Det var Gustafs sätt att uttrycka’ sina känslor,
och för en man med hans läggning var denna hyllning den
bästa och uppriktigaste, han kunde gifva.
Det franska upplysningstidehvarfvels inflytande på Gustaf
111 under hans egentliga bildbarhetsperiod har tre olika
faser. Af Tessin lärde han denna djupa beundran för den
franska kulturens öfverlägsenhet, for dess yttre glans och
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
