Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
en markis Posa om än en kvinnlig Posa i mouche och
puder. Ett stycke är för betecknande, att jag ej skulle för
söka att här återgifva det. Gustaf hade förebrått henne hennes
fronderi mot Ludvig XV, och härpå svarade hon:
«Eders majestät förebrår mig, att jag ej älskar min
konung! Ack, det är icke mitt fel, och det är just smärtan
att icke kunna erfara dessa upphöjda känslor, som förmår
mig att med sådan värme häfda den mening, för hvilken Ni
förebrår mig. Denna rörelse är så uppriktig, att jag här om
dagen, då man i Versailles spelade «Bayard» skulle med mitt
blod hafva köpt en tår från konungen. Men Ni skulle hafva
sett hans likgiltiga min, huru kronprinsen blott hade tråkigt
och prinsessorna endast skrattade vid detta drama, som så
berör vårt folks känslor för våra konungar och Ni skulle
hafva delat min förtviflan öfver att se en stolt nation så van
släktad, att se så väckande, så heroiska dygder betraktade
såsom omöjliga för henne. Och huru skall man kunna bära,
att den, som en gång njutit af den himmelska lyckan att
vara afgudad med berusande hänförelse, och som ännu skulle
vara det, om han lämnat oss den minsta illusion att han
snarare finner ett behag i att förstöra dem alla och med
kallblodighet skådar en dylik förändring? Ack, sire, hvilka
stolta möjligheter äger Ni icke. Ni, Edert folks afgud och
som äfven skulle vara vår, Ni talar för den, som aldrig ägt
en känsla. I Guds namn, blanda aldrig in denne apatiske
tredje man i de förtjusande bref, med hvilka Ni hedrar mig,
och var öfvertygad om, att man aldrig af oss kan göra några
ryska slafvar, men väl de mest hängifna och trogna under
såtar. Det behöfves blott ett ord, en blick för att vi skola
utgjuta ända till vår sista blodsdroppe. Men detta ord
utsäges icke. Uppeldad af min rörelse, förbittrad öfver
åskådarnas köld ilade jag till madame de Brionne för att
tala om friheten; vi läste Edert bref, och tusen gånger upp
repade vi: se där en konung, som man kan älska. Vi ha sett
honom. Han skall frammana Bayards likar, ha n skulle låta
Henrik IV lefva upp på nytt. Han finnes, men han finnes
icke för oss! Kom nu och säg, att vi äro republikaner.»
Stundom hafva hennes bref nästan karaktären af politiska
program. Så skrifver hon ett år före 1772 års revolution:
«Den första af mina önskningar är, att det måtte lyckas Er
att krossa den förfärande korruption, som råder vid Edra
riksdagar, ty där egennyttan härskar, är dygden maktlös.
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
