Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Fornnordisk diktning och europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Scluick.
Fritjof och en värklig korsriddare från Karl den stores tid.
Både vikingen och korsriddaren voro vilda och råa barbarer,
grymma och förvärfsgiriga. Men det fanns dock en ideal
fläkt öfver deras lif: vördnaden för mannens mod och det
outsläckliga begäret efter äfventyr. För båda var tillvaron
snarare en romantisk äfventyrssaga än nykter och kall värklig
het, och jämför man bådas idealfigurer, ligger romantikens
skimmer kanske starkare öfver de nordiska diktgestalterna
än öfver de franska, starkare öfver Sigurd Fafnesbane och
Helge än öfver Roland och Olivier.
Denna romantik, som är egendomlig för Frankrike och
norden, rnen som saknas i det samtida Tyskland, hindrade
här den germanska hjältediktningen från att såsom i Tysk
land sjunka ned till bönderna. Den förblef fortfarande en
diktning för stormansklassen, för konungar, höfdingar och
vikingar, och liksom de franska borgherrarna hade sina trou
vérer, hade de nordiska stormännen sina hirdskalder.
Men blott och bart en fortsättning af den föregående
diktningen var denna vikingapoesi dock icke. Vikingatågen
och den af dem orsakade förbindelsen med södern tyckas
äfven i norden hafva åstadkommit en religiös revolution, ehuru
en revolution af annan art än i Tyskland. Redan det för
ändrade namnskicket vittnar därom. Personnamn, i bvilka
Odin, Tor och Frey ingå, torde före vikingatågen knappast
kunna påvisas, under det att de efteråt uppträda i en öfver
raskande mängd. Men detta antyder, att människorna nu
kände sig stå i en i viss mån annan ställning till gudarna
än förut. Ett annat dylikt faktum hafva vi i tempelbyggna
derna. Enligt Tacitus saknade de gamla germanerna alla
tempel och dyrkade gudarna i lundar, vid sjöar o. d., således
i det fria. Icke ens i Rimbertus’ Ansgarius-biografi, som
skildrar norden på 800-talet, omtalas tempel, och först hos
Adam af Rremen, på 1000-talet, nämnas de för första gången.
Det vill häraf synas, som om de införts just under tiden
mellan Ansgarius och Adam åtminstone i någon större
mängd och för denna mening talar onekligen den om
ständigheten, att de hedniska terapien med deras runda ab
sider förefalla att vara kopior af de romanska kyrkorna.
Ett studium af den isländska mytologien visar vidare,
att den hedniska kulten just vid tiden för vikingatågens början
genomgått en värklig kris. En mängd tydligen urgamla
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
