Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Fornnordisk diktning och europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornnordisk diktning och europeisk.
ktoniska kulter trängdes i bakgrunden. Ull, Skade, Mimer
och Loke för att blott nämna några af dessa underjordiska
gudar sjönko antingen ned till väsen af andra rang eller
förvandlades till jättar. Äter andra, såsom Ygg och Fjolner,
blefvo «binamn» för nya gudar samt förlorade i följd däraf
sin själfständiga existens. I stället uppstodo nya kulter,
hvilka ännu på den bevarade litteraturens tid voro så pass
unga, att man hade ett dunkelt minne om, att de blifvit in
förda i norden så Odinskulten från Sachsen och kulten
af Niord, Frey och Freyja från vanernas land eller Venden.
Och som vi veta, är det dessa nya gudar, som i vikingatidens
diktning träda i förgrunden.
Afven beröringen med kristendomen har utan tvifvel af
satt djupa spår i det hedniska uppfattningssättet, ty hur man
än tolkar en dikt som Voluspä, kan man dock näppeligen
förneka, att dess afslutningsstrofer diktats af en man, som
tagit starka intryck af den kristna eskatologien. Men äfven
en dikt som Lokasenna visar, att vi befinna oss inom en
afslutningsperiod i religiöst afseende, ehuru kanske icke i den
mening, man vanligtvis antager. Lokasenna uppfattas ju, och
med rätta, såsom ett hån emot den gamla gudavärlden. Men detta
är endast en sida af saken, och i grunden är Lokasenna den
nordiska hedendomens mest moraliska och religiösa dikt.
Alia de gamla religionerna voro naturreligioner, gudarna voro
naturväsen och icke moraliska makter. I hvarje dylik reli
gions historia måste det därför så vida icke utvecklingen
plötsligt afbrytes inträda en period, då människan börjar
reflektera öfver motsatsen mellan den mänskliga moralen och
gudavärldens immoralitet. I Grekland var det de eleatiska
filosoferna, som först uppmärksammade denna brist inom
den helleniska gudavärlden, i norden är det Lokasennas för
fattare. Men i bägge fallen synes mig utgångspunkten vara
icke blott en högre moral, utan ock en djupare religiös upp
fattning, ett kraf på nya gudar, som ieke äro blott naturväsen,
utan ock moraliska makter, och ur den synpunkten kan
Lokasenna räknas såsom en dikt, som är fullt ut lika kristlig
som Voluspä.
Men det är icke blott kristendomen, som afsatt sina spår
i vikingatidens hedniska gudalära, utan ännu starkare har
denna omdanats af tidens ridderligt romantiska världsåskåd
ning. I stället för den gamla tidens skumma dödsrike med
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
