Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Krogvig: Gustaf Fröding - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«suset i skogen och forsens röst
att hjälpa fram till stranden.»
Anders Krogvig.
Han gik ut av denne kam]) som seierherre. I ensom
heten og stilheten ute i de fremmede omgivelser blev hans
barndoms- og ungdomsminder fra Värmland levende, efter i
lange og vanskelige aar at ha færdedes som en utlænding
i tilværelsen, levet han paany i rike og sterke virkelighets
indtryk, møtte han igjen liv, han kunde omfatte med al sin
brændende träng til hengivelse. Faa mennesker har eiet en
saa uskikkelig livshunger som Gustaf Fröding, men i hans
livsvilje fandtes intet magtbegjær, ja neppe nok noget slikt
som et ønske om at sætte spor, den attraaet intet uten
hengivelse. Med hensynsløs oprigtighet og intensitet har han
i digtrækken «Flickan i ögat», der er skrevet flere aar efter
krisen, men som bæres av stemninger, der førte til denne,
skildret det menneskes tragedie, hvis evne til hengivelse er
svækket eller dræpt. Og om den dype følelse av lykke og
fred, som kommer i følge med dens gjenopvaagnen, har neppe
nogen anden digter fortalt i saa høitidelige og inderlige ord
som Fröding i digtet «En fattig munk från Skara», der i
omskrivning rammer en fremstilling av hans eget gjennem
brud. Munken er en vildfarende i verden, menneskene har
i sin haardhet og selvretfærdighet kun lært ham hat og trods,
han er en utstøtt og jaget, «men,» siger han,
och morgonens sken, som går upp i öst,
och regn, som i hösten gråter
de gåfvo mig kärleken åter
de gåfvo mig åter min ära
och lärde mig ny en lära.»
«då ingen är ond och ingen är god,
men bröder, som kämpa i önskans flod
och räcka hvarandra handen
Denne lære falder paa det nøieste sammen med de an
skuelser, der er uttalt i Gustaf Frödings ovenfor omtalte li
terære programartikel. Hvad han hadde lært ved, og hvad
han hadde vundet og vokset paa sin inderlige og kjærlighets
fulde fordypelse i sine minder om hjembygdens liv, har han
Ute i ensomheten har han lært at haabe paa en tid,
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
