Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Prix Goncourt 1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prix Goncourt 1912.
ha sett alla jordens länder, återtagande sin plats i hyddan
men aldrig åt någon sägande ett ord om sina öden; och sist
skildrar han dessa kulturens välsignelser som nyss berördes
och som äro det hemskaste av allt det tragiska i det lilla
samhällets existens.
Dessa skildringar hava formen av fristående stycken, ett
slags mellanting mellan noveller och «bilder ur verkligheten»,
tecknade med en överraskande konstlöshet. Det tyckes som
om ämnena för det allra mesta blott genom sitt inneboende
dramatiska och psykologiska innehåll redan bort föranleda
en rikare utveckling av spännande berättarkonst. Men allt
jämt försummar författaren tillfället att göra något av en
figur eller en situation, alltjämt underlåter han att sätta
pricken på ett i. I början har hans stil rytm och klang,
senare kan den t. o. m. bli otymplig. Jag tror icke, att
denna brist på artistisk behandling är avsiktlig, utan blott
en följd av att det hela är nedskrivet som ett slags journal.
Men den förvånar i någon mån, och i synnerhet tyckes det,
som om i Goncourfernas akademi ett dylikt rustikt förhål
lande till stil och komposition icke borde röna uppmuntran.
Dock, otvivelaktigt har det sin charme och går på sätt och
vis ihop med arbetets hela läggning. Man är endast miss
nöjd med att förf. icke givit allt vad han bort och kanske
kunnat ge.
Filles de la pluie är, det torde av ovanstående tillräckligt
ha framgått, redan för sitt ämnes skull en högst egendomlig
och intresseväckande bok och har naturligtvis därigenom
en viktigare plats i litteraturen än mången om än så konst
fullt giord konstruktion av mänskoöden. Här har gripits tag
i en föga bekant verklighet med ett sällsynt intensivt liv;
taget kunde vara säkrare och handen som gör det smidigare,
bilden vi få kunde ge föremålen i klarare belysning; men i
varje fall avslöjas en värld så vitt skild från de vanliga fran
ska böckernas och författaren ställer sig en uppgift så bety
dande och ny, att hans priskröning synes lika motiverad som
den är fördomsfri.
Blott två ord om den skriftställare, som närmast tycktes
kallad att bestrida André Savignon företrädet. Han heter
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
