Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - II. La Rochefoucauld och hans tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
La Rochefbucaulds Maximer.
uteblef. Drottningen ställde sig omedelbart under Mazarins
inllytande, och La Rochefoucauld, som af alla ansågs förut
bestämd till de högsta poster och äreställen, blef afspisad
med tomma löften. Hans förbittring öfver denna otacksamhel
och hans kränkta stolthet gingo efter hand öfver i hat och
hämndlystnad. Han förlorar alla illusioner, blir en lidelse
full, beräknande partigängare. Hans ärelystnad hade förut
varit varm, ridderlig, svärmisk; nu blir den högmodig, kall
och förbittrad. Det är den andra perioden i La Rochefou
caulds lif, ränkernas, inbördeskrigets, Frondens.
I en apologi, skrifven 1649, har han själf redogjort för
sitt mellanhafvande med Mazarin; det är ett aktstycke, som
skälfver af sårad rättskänsla och sårad fäfänga. Hela tvisten
kom att röra sig om den rätt till en taburett, som La Roche
foucauld begärde för sin hustrus räkning, d. v. s. rätten att
sätta sig i drottningens närvaro. Resviken på alla mera
reala belöningar, fordrade han med sä mycket större be
stämdhet detta erkännande af sin höga börd och sitt kung
liga blod, och bevisade med passionerad advokatyr, att han
framför någon annan var berättigad till gunsten. Han blef
lofvad den, men löftet sveks gång på gäng, under allt mera
förödmjukande omständigheter. I sin vrede kastade han sig
slutligen i armarna på Fronden, närmare angifvet på ma
dame de Longueville, den store Condés syster och upprorets
väpnade Fylgia. En äldre förbindelse med madame de
Cbévreuse bröt han; för att skaffa taburetten åt sin hustru
blef han madame de Longuevilles älskare.
Att teckna hans insats i Fronden, hans (klen under det
hätska, cyniska, gränslöst förvirrade inbördeskriget skulle
före för längt; i en samtida anteckning, som brukat tillskrif
vas La Rochefoucauld, heter det, att Frondens historia aldrig
skall kunna utredas, eftersom alla de handlande personerna
drefvos af dåliga bevekelsegrunder och följaktligen dolt dem
omsorgsfullt. Säkert är, att La Rochefoucauld, en kringtum
lad lekboll för egna lidelser och intressen likaväl som för
andras, fick pröfva så godt som allt: hans fäderneslott lades
i grus, han stod ena ögonblicket vid målet för sina önsknin
gar för att i nästa se allt förloradt, han blef sårad i batal
jerna, giktbruten under fälttågen och slutligen under den be
römda gatustriden i Parisförstaden Saint-Antoine (1652) nä-
565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
