Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - III. Maximernas anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
La Roehefoucaulds Maximer.
lare som talar. La Rochefoucauld skonar icke de respektab
laste egenskaper. «Hofsamheten hos de lyckliga beror på det
lugn, som framgången skänker sinnet» i stället för den
upphöjda moraliteten se vi plötsligt rofdjurets mätthet. «Kär
leken till rättvisan är hos de flesta människor blott en rädsla
att bli lidande genom orättvisan» - - idealiteten försvinner.
«Hatet mot gunstlingarna är ingenting annat än kärlek till
gunsten» Rochefouchauld vet, hur förunderligt afundsju
ken stärker indignationen och rättskänslan.
La Rochefoucauld är tillräckligt ärlig och skarpsynt för
att icke göra halt ens inför de ridderliga dygder han själf
öfvat med ära. Han tror icke på hjältarna och de stora
männen. «Då de stora männen till slut låta sig nedslå af de
i oändlighet upprepade olyckorna, förråda de, att hvad som
höll dem uppe var en stark ärelystnad och icke en stark
själ, och att hjältarna äro som andra dödliga, så när som på
en stor fåfänga.» Han som sett döden i ögonen på så många
slagfält, tror icke på dödsföraktet. Det är falskt. Mot döds
fasan finnes det ingen bot, blott tillfälligt lindrande läkeme
del: ärelystnaden att dö med lugn fattning, hoppet att bli be
gråten, begäret att efterlämna ett stort rykte, glädjen att
befrias från lifvets elände och ödets nycker. Allt hvad man
kan tillråda är att vända tanken bort från dylika ämnen. De
klokaste och modigaste äro de som finna de hederligaste
förevändningarna att rikta blicken at ett annat håll. Cato
och Brutus lyckades utmärkt, heter det med bitter hänsyns
löshet, men i grunden föraktade de döden lika litet som den
parisiske lakej, som dansade på schavotten för att söka
glömma bort att han skulle rådbråkas. Tapperheten är
icke heller hvad den ges ut för. Hos legosoldaten är den
helt simpelt ett lefvebröd, och hos de högre stående är den
oftast «ärelystnad, fruktan att gälla för feg, begär att göra
lycka, sträfvan att nå ett behagligt lif och lusten att föröd
mjuka andra».
Han vägar bära hand på det som hålles heligt af de fle
sta människor; med omutlig sanningskärlek pekar han öfver
allt på dygdernas föroreningar. Ädelmodet är högmodets
klokhet och det noblaste sättet att bli berömd. Medlidandet
är förkänslan af de olyckor vi kunna råka i; när vi beklaga
våra fienders olyckor är det ofta mera af högmod än af god-
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
