Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - III. Maximernas anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Böök.
het, ty vi känna därunder tillfredsställelse öfver vår över
lägsenhet; för öfrigt, «till och med i våra bästa vänners mot
gångar finnes det något, som vi icke tycka illa om». Finnes
det då ingen godhet? La Rochefoucauld förnekar det inga
lunda, men han- påpekar ironiskt, att ingen bör prisas god
som icke har kraft nog att* vara elak, ty godheten är ofta
endast lättja och viljesvaghet. Utan tvifvel finnes det med
födt godt hjärta, en naturlig känslighet för andras lidanden,
men La Rochefoucauld är icke hågad att högt uppskatta
denna «bon naturel, qui se vante d’etre si sensible», ty han
har märkt att den förlamas, så snart det minsta egna intresse
kommer med i spelet. Den dygd, som Rousseau ett århun
drade senare skulle höja till skyarne och deklamera öfver,
affärdas sålunda af La Rochefoucaulds misstrogna granskning
som ett ytligt känslosvall utan halt. Finnes det då ingen he
der? La Rochefoucauld bestrider det icke, men han gör upp
märksam på, hur svårt det är att afgöra, om ett klart, öppet
och hederligt handlingssätt beror på rättrådighet eller på
klok beräkning. Samhällslifvet, de borgerliga moralbegrep
pen, lefnadsvisdomen, äro byggda på själviskhetens grund:
«Lasterna äro beståndsdelar i dygderna liksom gifterna i läke
medlen; klokheten samlar dem och modererar dem samt bru
kar dem med framgång mot lifvets lidanden.»
I ett sådant yttrande lodar man djupet och mäter man
följdriktigheten af La Rochefoucaulds pessimism. Egennyt
tan är en social, lifsfrämjande faktor, långt mera än de gene
rösa instinkterna. «Det onda som vi göra utsätter oss icke
för så mycket förföljelse och hat som våra goda egenskaper»,
heter det; och på ett annat ställe: «Vi bli mera omtyckta i
det dagliga lifvet genom våra fel än genom våra förtjänster.»
Icke som om denna cynism skulle vara medveten: «Det
mänskliga samhället skulle icke kunna existera, om männi
skorna ej vore duperade af hvarandra.» Klarsynt är blott
den som hatar: «Våra fienders omdömen om oss komma
sanningen närmare än våra egna.»
La Rochefoucaulds maximer bilda sålunda ett systema
tiskt helt; redan Voltaire har påpekat, att han egentligen icke
framställer mer än en enda tanke. Det är samma tanke som
Kant uttryckt i satsen, att det från världens början icke ut
förts en enda osjälfvisk handling. Men det vore oberättigadt
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
