Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - IV. Maximernas sanningshalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
La Rochefoucaulds Maximer.
tvifvel, maximerna äro först och främst nedslag af La Roche
foucaulds personliga erfarenhet, och de flesta kunna genetiskt
förklaras genom att hänföras till bestämda situationer, upp
lefvelser och händelser. Men äfven efter det dylika histori
ska synpunkter tillämpats återstår frågan, i hvad mån La
Rochefoucaulds erfarenheter skola betraktas som allmängil
tiga och hans maximer som sanna.
För filosoferna och psykologerna af facket blir det hela
mest en nomenklaturfråga, eftersom allt kommer an på, hur
man definierar begreppen egoism, altruism, egennytta. ’ För
politiska och sociala doktrinärer upplöses hela problemet i och
med att en allmän ståndpunkt intages, som nödvändigt drar
med sig ett ställningstagande äfven på intimt själsliga områden.
(Det är denna taktiska nödvändighet som gör de politiska dok
trinärernas åsikter i litterära, psykologiska och religiösa frågor
så grofskurna, ihåliga och värdelösa, i de flesta fall.) Ingen god
demokrat kan underlåta att vara optimist, och ingen optimist
kan låta bli att med Victor Hugo protestera mot La Rochefou
caulds hjärtlösa och opoetiska bitterhet och att med Hugo
svänga rökelsekaren vid mänsklighetens apoteos. Och i allra
sista hand beror det, för den enkle läsaren likaväl som för den
filosofiske systembyggaren, på en rent individuell lifsstämning
om han ger La Rochefoucauld rätt eller ej. Den dager, som för
oss hvilar öfver tillvaron, kan ingen argumentering och ingen
diskussion ändra; dess hemlighetsfulla orsak ligger i själfva
ögat. Det är till och med tillåtet att tro, att upplefvelser och
yttre öden icke spela så stor roll för individualitetens utform
ning, som man är benägen att anta. Händelser, erfarenheter
och intryck tjäna kanhända mera till att afslöja vår person
lighet, aktualisera den, väcka den till lif och medvetenhet,
an till att skapa och forma den. I vår karaktär, i vår lifs
syn ligger det ett aprioriskt "grundelement, oberoende af all
erfarenhet.
Man kan alliså, om man vill, stanna vid den enkla rela
tivistiska visdomen, att La Rochefoucauld har rätt för pessi
misterna och fel för optimisterna, och att i denna af motstri
diga, outredbara teorier och hypoteser förvirrade värld endast
dnmhufvud och fanatici diskutera det vansinnniga problemet,
hvilket temperament som kommer sanningen närmast. Men
hur det än kan se ut, relativismen är aldrig det sista ordet,
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
