Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Reformation och renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
H. Schück.
hade hon blifvit forvandlad till hart när ett intet i det
änd-lösa universum. Med en upplyftande stolthet — ty det var
dock människoanden, som ensam fattade och kunde lefva
med i detta nya, eviga lif. Denna nya världsåskådning har
också gifvit oss en annan uppfattning af reformationen själf.
Denna kan nu icke längre, såsom för 1600-talets ortodoxi,
betraktas såsom en afslutad rörelse, hvilken nått fram till den
hela och fulla sanningen, utan blott såsom en punkt på den
oändligt långa vägen mot det eviga mål, som ur töcknen
hägrar för mänskligheten. Vår uppfattning af tillvaron har,
omärkligt, men afgörande, blifvit en annan än Luthers
samtids, och vi kunna ej längre — såsom Haquin Spegel så
tro-hjärtadt uttryckte det — skåda världen med «Moses brillor».
Äfven i ett annat afseende torde man nödgas till en
in-skränkning i häfdvunna åsikter. Utan tvifvel har man
öfver-drifvit renässansens insats för ratten till en fri och obunden
vetenskaplig forskning. Renässansmannen tänkte väl
säll-spordt fritt öfver lifvets alla frågor, vågade utan rädsla
disku-tera dem alla. Men han kände aldrig denna tankefrihet
såsom en mänsklig rättighet, uppställde heller aldrig någon
dy-lik fordran, och så snart den katolska kyrkan ingrep,
tyst-nade han — visserligen kanske med ett ironiskt leende öfver
enfalden, men utan att känna sig upprörd öfver tanketvånget.
Ännu mindre ledde reformationen till någon tanke- och
yttrandefrihet. Medeltidens katolska kyrka hade i själfva
verket varit långt medgörligare — till en stor del därför att de
fiesta påfvar egentligen blott intresserade sig för politiska och
ekonomiska frågor. I vetenskapligt teologiska ämnen
däre-mot tilläto de i allmänhet en mycket fri diskussion, äfven
när denna tangerade ganska vitala punkter i den kristna
dogmläran, och en författare som t. ex. Erasmus hade en
långt större yttrandefrihet, än han skulle hafva haft, om han
lefvat p£ 1600-talet. Snarare var det just reformationen, som
gav signalen till den stora reaktion, som nu började och som
varade ända till upplysningstidehvarfvet. Så snart
reformationens första, kampuppfyllda frihetsår gått till ända, började
såväl den lutherska som den reformerta kyrkan att omgärda
sig med bekännelseskrifter, och detta föredöme följdes sedan
också af den romersk-katolska. På det viktiga tridentinska
mötet utformade nu också denna en bestämd, mot de prote-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
