Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Reformation och renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reformation ocli renässans.
619
till redskap i en klarare och renare uppfattad sedlighets tjänst.
Och praktiskt, om än icke teoretiskt, har denna friare och
sundare lifsmoral äfven inom den katolska kyrkan segrat
öfver medeltidens, från orienten stammande asketism.
Fana-tiska själfplågare hugnas nu icke längre såsom under
medel-tiden med helgonglorian och det är Luthers världsåskådning,
som äfven här ersatt det medeltida fromhetsidealet. För
mänskligheten var därför hans förkunnelse ett lifsglädjens
och den andliga hälsans evangelium.
Men renässansen betraktas ock såsom en reaktion mot
medeltidens dogmatism. Är — kunna vi då fråga —
reformationen äfven i detta fall en renässansens ättling, som äfven
hon på sitt hufvud bär den fria tankens frygiska mössa?
Svaret på denna fråga är mera inveckladt.
Det kan då först sägas, att icke ens renässansen
beteck-nar den moderna världsåskådningens stora genombrott,
Italiens humanister voro framför allt filologer, och den antika
litteratur, som de studerade, var företrädesvis af poetiskt eller
filosofiskt innehåll. För naturvetenskapen intresserade de sig
— i stort sedt — föga, och renässansens världsbild var i det
hela densamma som medeltidens. Gallilei och Giordano Bruno
tillhörde tiden efter reformationen, och icke ens de formådde
slå igenom. Gallilei tvingades att förneka sina upptäckter,
och Giordano Bruno brändes såsom kättare. Ännu Miltons
stora skapelseepos står, naturvetenskapligt sedt, på
medeltidens ståndpunkt, och revolutionen i det allmänna
åskådnings-sättet skedde först genom Newtons stora, naturvetenskapliga
upptäckter. Genom dem trädde lagbundenheten i undrets
stalle, jorden blef ej längre medelpunkten i universum, dess
centrum, för hvilket allt annat blifvit till, utan ett sandkorn
i den omätliga rymden, där otaliga världar kretsade kring i
sina matematiskt bestämda banor. Det var denna nya
världsbild, som genom upplysningstidehvarfvets populariserende
för-fattare gjordes till allmän egendom och som äfven
framtvin-gade en ny r e 1 i g i ö s uppfattning. Denna liar visserligen
aldrig tagit sig ett uttryck i någon särskild bekännelse, men
den är dock hela den nya tidens. Den världsbild, som nu
efterträdde renässansens, fyllde människan på samma gång
med ödmjukhet och med en upplyftande oändlighetskänsla.
Med ödmjukhet — ty från sin plats såsom skapelsens herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
