Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claes Lindskog: Individualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Lindskog.
Österlandets värld över Hellas’ tröskel. Hesiodos och Arki
lokos giva oss inblick i människohjärtans sorger och glädje
ämnen, i deras innersta själsdjup. Och de finna otaliga
efterföljare. Hellenen är individen par préference, den
självständigaste och motståndskraftigaste, som någon tid har
frambragt. Han säger nej och åter nej till traditionens brutala
kommandoord, och han har rätt till det, ty han vet att fylla
tomrummen med nya sanningar. Och i den berusande
känslan av sitt övertag går han vidare på de ovana vägarna,
sparkar undan gammalt bråte och bygger nytt och nytt
Nyckeln till den hellenska kulturens enastående storhet,
till dess betydelse för oss och för alla tider ligger just i indi
vidualitetens seger. Man må söka att förklara detta övertag
ur landets egendomliga geografi eller folkets historiska ut
veckling den verkliga förklaringen ligger dock i den folk
karaktärens art, som är historiens djupaste väsen.
Hellenen var individualist först och sist. Vi se det redan
hos Homeros’ hjältar. Våldsamma och obändiga i trots mot
allt annat, men lydiga mot jagets överspända drift att hävda
sig självt. «Je veux ce que je veux, et ie mappelle Moi»
dessa Paillerons ord i hans dikt «OrgueiU äro som hämtade
ur hellenens själ.
Anledningen till, att den homeriske hjälten, om man av
kläder honom den poetiska dräkten, framträder i en så
starkt självhärlig gestalt, ha vi sökt finna dels i formen,
dels i de sociala förhållandena, dels ock slutligen i folk
karaktären.
Låtom oss nu till sist kasta en blick från den homeriska
tiden hän emot utvecklingen i därpå följande tider.
Formen utvecklas. Umgängesväsendet förfinas. Tonen
blir en annan uppe på samhällets höjder. Men fernissan är
så pass tunn och så ytligt påsmetad, att även vid den lättaste
skrapning man ser in genom risporna. Självberömmet är
även här en god mätare. Väl märker man, huru de klassiska
grekernas utpräglade sinne för måttfullhet och harmoni rea
gerar mot varje alltför kraftigt utslag av övermod, även om
det blott är tungans övermod. «Zevs vredgas över en stor-
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
