Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claes Lindskog: Individualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individualism.
tålig tungas skrävel», sjunger kören hos Sofokles. Men i
praxis var man mindre nogräknad. Betecknande är den
bekanta historien, som Herodotos lugnt och stilla som
alltid berättar om prisutdelningen efter slaget vid Salamis:
Hellenerna seglade bort till Istmos för att giva tapperhets
priset åt den som var värdigast bland hellenerna; och när
fältherrarne röstade det gällde att utvälja den förste och
den andra pristagaren så röstade var och en på sig, efter
som ju var och en menade, att han var den ypperste, men
de flesta gåvo andra priset åt Temistokles! Och trots an
tikens nästan abnormt framträdande läggning för det formella
har man ej någonsin under hela antiken lyckats tillägna sig
någon finess på detta område. De två män, som inom den
grekiska och romerska världen fört den formella språkut
daningen allra högst, Isokrates och Cicero, ha till den grad
saknat sinne eller förmåga att använda en lämplig portion
av sitt formella geni på försök att av självberömmet tillaga
en åtminstone någorlunda smaklig anrättning, alt man har
svårt ännu i dag att bläddra bland bladen i deras skrifter,
utan att det osar långa vägar.
De sociala förhållandena, som vi finna hos
Homeros, undergå, som bekant, snart nog genomgripande
förändringar. Redan hos Homeros i ett eller annat skikt
av de olika tankevärldar, som där möta oss finna vi
några blyga och darrande ansatser, som bebåda kommande
tider, undertoner, som viska om, hur rättens tankar stiga
upp ur det fördolda. I Iliaden talas på ett ställe beteck
nande nog blott i en liknelse! om den gudomliga straff
domen över orättfärdigheten.
Som när all jorden förmörkad och tryckt av en piskande regnstorm
ligger en dag under hösten, då Zevs låter skurarna flöda
häftigast ner i sin straffande harm över människors ondska,
efter de döma på tinget med våld och lagarna vränga,
stötande rätten omkull, utan sky för de hämnande gudar
Och den djupa känslan av sammanhanget mellan brott
och skuld tar sig uttryck i ett annat ställe, i det underbart
vackra partiet om bönerna:
Bönerna äro ju döttrar av Zevs, alihärskande guden,
halta och rynkiga barn, som med skygga och bävande blickar
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
