Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 2. Emil Key och lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
mest lönande för staten. Men de ville ej hava statsjärnvä
gar i stället för enskilda, därför att detta skulle bli dyrt för
ståten, medan däremot en inlösen av de enskilda järnvä
garne skulle gagnat dessas aktieägare.
En persons ställning till socialismen bestämmes dock
mindre av hans ställning till statsdriften än av hans ställ
ning till arbetarne. Under de tider då lantmannapartiets
politik mest häcklades, var det Emil Keys tröst att arbetarne,
när deras tid kom, skulle förstå den och erkänna den som
en strävan för likställighet och rättvisa. Det var ock på hans
uppmaning som under en andra kammardebatt, då en av
böndernas motståndare hotade dem med arbetarne, vilka
nog en gång skulle böja deras styva nackar, en skånsk allmo
genman, Sven Nilson i Österslöf, svarade med följande ord,
kanske de mest frejdade som någon lantmannapartist yttrat:
«Det är icke oss ni herrar kunna skrämma med arbetarne!
De äro våra bröder. Många av oss ha ätit deras grova bröd
och legat på deras hårda bäddar. Och det blir icke v i som
skola stå i vägen för dem, icke de som skola döma oss!»
Personligen var Emil Key anhängare av allmän rösträtt.
Så långt fick han ju ej de fleste bönderna med sig, men
han lirkade det dock därhän att deras och alltså även andra
kammarens flertal godkände kravet på rösträttsstreckets sänk
ning. Tryckfriheten var en av hans ögonstenar, och det var först
efter tullsystemets seger som lantmannapartiet, och även då
blott med tvekan, gick med på att inskränka denna. Lika
ledes stred han ivrigt för religionsfrihet, ehuru han därmed
ej menade frihet från religion. Till de frihetskrav h#n käm
pade för slöto sig humanitära krav såsom dödsstraffets av
skaffande, ett krav vilket i likhet med så många andra stran
dade på första kammarens veto. På kulturpolitikens område
delade han liberalismens vanliga motvilja mot de klassiska
språken. För realbildningen och folkbildningen var han
dess mer intresserad. Emellertid kämpade han i riksdagen
mycket ivrigt för anslag även för högre, vetenskapligare kul
turändamål. Därvidlag hade han ju ibland svårare att över
tyga lantmannapartiet än dess och sina motståndare. Men
i det hela ha även böndernas motståndare efteråt erkänt att
detta i kulturfrågar visat en ovanlig och prisvärd frikostighet.
Adertonhundratalets liberalism var framför allt en eko-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
