Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 2. Emil Key och lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén
darisk därmed än partiet i sin helhet. Emellertid medförde
de skiljaktigheter som därav uppstodo lika litet som de tidi
gare slitningarne mellan Key och «ärkebönderna» någon
brytning. Det bör energiskt inskärpas att partiet aldrig svek
Key. Otrohet mot ledarne ligger alls icke för svenskarne lik
som ej för germanerna i allmänhet. Det följde i det hela
om än alltmer motvilligt hans politik efter jämkningar
visserligen även från hans sida och det höll honom även
personligen om ryggen. Det var första kammarens blanka
nej på det Posseska förslaget som gav dödsstöten åt hans
hopp att se sin 17-åriga parlamentariska strävan krönt med
en landet gagnande seger. Taga upp striden på nytt efter
detta nederlag kunde han nämligen ej. Hans enskilda för
hållanden hade just då störtat samman.
Emil Key stod som talare och stilist på höjden av sin
tid och det ville icke såga litet. Avgjort underlägsen både
den föregående tiden, romantikens, och den efterföljande, 90-
talets, i fråga om konstnärlig skaparkraft, var liberalismens
tid en glanstid för svenska prosan. Riksdagens förhandlingar
voro säkert i vardagslag ej värst muntra då häller, men uppen
barligen kunde på den tiden, åtminstone i andra kammaren,
debatten nå höjdlägen som nu äro otänkbara. Också svenska
pressen stod stilistiskt högre då än nu. Då fanns det många
tidningsskriftställare som ägde kvickhet och icke få som röjde
en konstnärlig flykt. Också i det fallet (d. v. s. egentligen blott
i fråga om kvickheten) hade L. J. Hiertas Aftonblad varit
banbrytaren. Key har av denne liberalismens patriark, vil
ken han råkade som ung, givit en skildring lika karakteris
tisk för skildrarens konst och för den skildrades person
vilken var så olik skildrarens som gärna möjligt. Den med
delas här i sammandragen form:
L. J. Hierta, skriver han, var en Proteusnatur, en underlig sammansätt
ning. Hans åsikter voro sega men med samma elastiska säkerhet som ett
resortband : med förmågan att ömsom vidga och ömsom dra ihop sig. «En publi
cist,» sade han, «måste veta varifrån vinden blåser, även om vinden är så svag
att han måste väta på fingret och hålla upp det i luften för att ana varifrå»
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
