Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 3. Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krik Hedén.
Det bör först och främst framhållas att Hedin med all
sin oavlåtliga kamp mot kyrkligt tvång aldrig anfaller reli
gionen. Hans börd - han var prästson - och liberalismens
allmänna riktning ha tillsammans motverkat detta. Det är
sant att hans religiösa åskådning tydligen var mycket radikal.
Det är sant att han med en ynglings eld hatade alla fanatiska
religionsriktningar. I sina historiska verk anfaller han gång
på gång jesuitismen; han giver den t. ex. en god del av
skulden till de Giftmord och Djävulsmässor under
Ludvig XIV:s tidevarv, vilka han i en efter hans död utgiven
bok skildrat. Det är sant att han däri också framhåller fn
tänkarnes genomgående odelaktighet i dessa ohyggligheter.
Det är sant att man egentligen aldrig hos honom påträffar
något uttryck av religiös värme. Men man påträffar en del
religiösa uttryck i förbigående, vilka man har full anledning
att anse allvarligt menade. Visst är att han icke liksom
ej häller Emil Key gillade darwinismen och icke den
därpå byggda 80-tals-diktningen i Sverge. Han är mycket
angelägen att fritaga sig och sin riktning från politisk dar
winism, och redan han uttalar den nu så ofta upprepade
satsen att Treitschke och alla maktfilosoferna vilka regel
bundet avsky darwinismen och lovsjunga religionen skulle
vara de rätte politiske darwinisterna. Han höll på moral i
politiken; i det fallet är han öppet och klart positiv. Han
ville också att diktarne skulle tjäna samhällsmoralen. Då
Ibsen 1887 gästade Stockholm, hyllade han denne som före
trädesmannen för «vitterhetens värneplikt i samhällets tjänst».
Men i samma tal angriper han dem «vilka själva kalla sig
realister, därför, förmodligen, att deras s. k. diktning är verk
lighetens skymfande parodi», dem som söka livets sanning i
livets uselheter. Han tyckte ej om Zolas Nana, ehuru han
ju måste glädjas åt dess angrepp på Napoleon III:s kejsar
döme. Han försvarade visserligen Strindberg, då denne 1884
stod åtalad för hädelse på grund av det våldsamma angreppet
mot nattvarden i Giftas I, och hans försvarstal är full
komligt fritt från de vid dylika tillfällen så vanliga avstånds
tagandena. Men när Fröding 1896 anklagats för osedligt
skrivsätt och frikänts, då understödde Hedin den därav fram
kallade ändring i tryckfrihetslagen, vilken strafflade «fram
ställning som sårar tukt och sedlighet», även om den ej har
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
