Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 3. Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
I Hedins försvarsvänlighet framträder 1800-talsliberalis
mens gamla varma patriotism, ehuru visserligen den äldre
liberalismen, särskilt skaldernas, var krigisk men icke rust
ningsvänlig, medan Hedins var rustningsvänlig men fredlig.
Än mer fjärran stod Hedin för den tidigare liberalismens
med en utpräglat republikansk stämning förenade
konungskhet. Han hade ej någon lust att likt denna räkna
Oscar I eller Karl XV som liberale monarker. Mot Oscar II
var han i sin ålders höst tacksam för dennes fredliga håll
ning vid unionsupplösningen. Men den ende svenske kung
han ägnade några verkligt varma känslor synes ha varit
Gustav 111 tydligen därför at denne stod så helt på franska
smakens grund. Han citerade med förtjusning och med
direkt adress till Bernadotterna Tegnérs ord: «ännu idag är,
med få undantag, all stor talang, all utmärkt duglighet en
Gustavian.» Eljes var han ytterst ivrig att visa hur falskt
det vore när man gåve store monarker äran för stora litterära
blomstringstider. I sin bok Ludvig XIV.s tidevarv söker
han ej blott fråntaga le roi soleil denna ära utan ock Medi
ceerna, Augustus, ja Perikles, så republikansk denne var.
Men påfallande nog säger han ej ett ord om försöken att
giva Gustav 111 hedern av Frihetstidens store män, vilken
strävan i så klar och angriplig form framträder just hos
Tegnér.
Mot konungamakten förde Hedin hela sitt liv igenom
riksdagens och dess rättigheters talan. Han fann hos rege
ringen en ständig strävan att inkräkta på riksdagens makt
område. Sitt bästa stöd i kampen däremot fann han i 1809
års grundlag. Visserligen hade denna i flera avseenden givit
konungen en skäligen ohämmad makt, särskilt i utrikespoli
tiska och militära ärenden. Därvidlag måste han alltså
inrikta sig på en tack vare första kammaren hopplös strävan
att reformera grundlagen. I övriga avseenden åter fann han
det vara nog, om blott grundlagens bokstav och anda lyddes,
men att genomdriva detta var allt annat än lätt, varken hos
regeringen eller första kammaren naturligtvis, men icke ens
alltid hos andra kammaren. Så vart Hedins riksdagsbana
en enda fortsatt och ofta hetsig kamp för riksdagens lagstift
ningsmakt och mot regeringens försök att längst möjligt tänja
på den grundlagsparagraf som giver konungen rätt att ensam
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
