Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
skapslagarnes tid vid rättegångar först lagen «finnes» av höv
dingarne men sedan underställes tingsmenighetens samtycke,
ett samtycke som kräves för fullgiltig dom, men som bön
derna, utan någon sorts rösträkning, måste giva, om domen
är laglig. Å sin ålderdom återkommer han på tal om nu
tidens tarv till liknande tankar. Han betraktade riksdagen
huvudsakligast som ett medel att giva regeringen upplysning
om stämningen bland folket, vilken regeringen sedan ägde
pröva och värdesätta. Nöjde sig ej riksdagen med denna roll,
ja då återstode «konungens ledande myndighet, liksom fordom,
över Sverges rikes ännu ej på långt när uttömda maktmedel».
Men därigenom blir konungen ingen självhärskare. Lagen
gäller för honom liksom för folket. Liksom bönderna under
Medeltiden endast voro skyldiga samtycka i hövdingarnes
dom, när denna var laglig, så sammanfaller också i senare
tid undersåtarnes lydnadsplikt med påbudens laglighet. Bryter
konungen lag, hava medborgarne rätt att resa sig, icke eljes.
Därför hyser Hjärne blott en medlidsamt föraktfull sympati
för de forntida utländska folkresningar, vilka inneburo miss
handlade massors trots mot en hård lag och ett helt sympati
löst förakt för de senare resningar där ett «revolutionspack»
sökte tillfredsställa sin «oklara lystnad efter ett drömt stats
ideal». Men han prisar Engelbrekts och dalkarlarnes resning
mot Erik av Pommern, därför att den i grunden var en «lag
sökning efter Sverges gällande Landslags Tingsmålabalks
Nionde Flock, jämförd med Konungsbalkens Femte Flock».
Han gillar även (som ung) i viss mån Frihetstidens grund
läggande statsomvälvning 1719, därför att man då hävdade
åtminstone laglighetens fiktion. Han prisar slutligen 1809 års
revolution för dess konservativa kynne, om han ock ogillar
de ledande männens utländska teorier.
Det behöver väl knappast sägas att Hjärne saknar all
förståelse för anarkismen. Han räknar den icke ens som en
samhällsåskådning. Den är, säger han, blott ett utslag av det
gamla kända faktum att samhällsordningen misshagar som
liga människor nämligen de svaga och onda.
Men Hjärnes tal om statens allmakt gör på en punkt,
en högviktig, plötsligt halt: inför den enskilda förvärvsfriheten
eller, rent ut sagt, inför kapitalet. Där framträder tydligast
dess principiella motsättning mot socialismen.
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
