Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
tionen, så kommer den förr eller senare. Han formulerade
vidare det typiskt ryska samhällsidealet som ochlokratisk de
spotism det är ju bolsjevismen. Han talade ock om hur
man bland den mot tsarbyråkratin oppositionella intelligensen
kunde skönja en «trolsk och invid avgrunden slingrande stig
varom det plägar viskas i enrum med blandad rysning och
skepticism», den slaviske folkhjälten Konrad Wallenrods som
övergick till fienderna och vart deras anförare för att sedan
på slagfältet giva dem i sina landsmänds händer. Just så är
det vissa ryska officerare i våra dagar (framförallt överste
Muraviev) sökt göra mot bolsjevikerna.
Men det är med 90-talet som Hjärnes glanstid börjar.
Då var han först och främst med vid skapandet av ett bland
Sverges mest framtidsdräktiga folkbildningsföretag, det första en
ande bandet mellan folkskola och vetenskaplighögskola, sommar
kurserna vid universiteten, vilka första gången höllos i Uppsala
1893. Förebilden var engelsk: University Extension, av Hjärne
studerad på platsen.
Kort förut hade han politiskt ställt sig i oppositionens
leder. Högern hade just segrat i Sverge, den hade genom
drivit tullarne och skulle nu vid 1892 års urtima riksdag
genomdriva en försvarsförstärkning på den allmänna värn
pliktens grund. Ingen kunde glädjas däråt mer än Hjärne,
som redan tidigt (jämte Hedin, vilken han omtalar med en
viss aktning) varit med i sällskapet Värnepliktens vänner.
Men just detta tillfälle nyttjade han emellertid till att formu
lera den lösen som sedan gång på gång under mer än ett
årtionde återklang i vårt offentliga liv: försvar och reformer!
Försvaret satte han självklart främst; försvarsfrågan har all
tid för honom varit landets ojämförligt förnämsta. Att han
nu vände sig till reformvännerna, ej minst till arbetarne, här
rörde tydligt av hans önskan att vinna dem för försvaret.
Ty han trodde ej på något starkt försvar utan att folkets
djupa leder stodo bakom, och han förstod att man ej kunde
vinna dem med enbart tal om fosterlandskärlek, ty «huru
sällsynt är ej i mänsklighetens hävder den rena, vattenklara,
obemängda fosterlandskärlek som retorikens mästare utan
prutmån avfordra varje människa, även den fattigaste, den
enfaldigaste, den mest övergivna, såsom hennes enklaste med
borgarplikt». Han hycklade ej inför vänstermännen. Han
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
