Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
utbröt: «Ingen har väl så svag hjärna att han låter lura sig
av professor Hjärne.»
Han hade absolut icke blivit omvald 1905, om ej unions
konflikten kommit upp. Ty i unionsfrågan var han ju sak
kunnig, och han hade i viss mån på förhand påyrkat den
ståndpunkt Sverges riksdag sedan intog: fredlig unionsupp
lösning mot vissa garantier, däribland gränsfästningarnes ned
rivande. Han for ock som Sverges utsänding till London för
att motverka Nansen, och Uppsala valmän ville ogärna pricka
honom, medan han utövade detta fosterländska uppdrag. Dock
hade han troligen ändå fallit igenom, om ej vänsterns val
ledare hittat på att göra en frireligiös predikant i stället
för den i Uppsala hävdvunne professorn till dess kandidat.
Nu segrade han med 18 rösters flertal.
I riksdagen lyckades han nu (1906) en gång få kammaren
med sig: det var när han deltog i en attack mot statsminister
Staaff, därför att denne ej väckt åtal för hädelse mot en ung
socialistisk skrift, Gula faran. (Så hade också Hjärne skrivit
sitt anförande den gången.) Överhuvud visade han sig nu
mera mycket religionsvänlig. När på hans 60-års-dag (1908)
en teologie professor hyllat honom, vittnade han i sitt för
svarstal om sin tro på Gud och slöt, i en anti-klimax, med
en skål för teologiska fakulteten ty, förklarade orättvist
nog studenthumorn, teologiska fakulteten har i motsats mot
Gud rösträtt i Uppsala.
Under striden om StaafTs rösträttsförslag 1906 visade det
sig att Hjärne mist greppet om Uppsalaungdomens sinnen.
Sedan högerns rösträttslinje segrat året därpå, bragte dock
tidens allmänna högerriktning bland överklassen och Hjärnes
eget gamla rykte det därhän att han återvann studenternas
anhängarskap. Men valmännens kunde han icke återvinna.
Ar 1908 var han bliven så impopulär att högern ej ens vå
gade uppställa honom som sin kandidat, ja han drog rentav
den i stället nyuppsatte kandidaten (samme man som han
1902 så snöpligt skjutit undan) med sig i fallet, därför’ att
denne bringat honom sin hyllning. Han insattes sedan i
första kammaren men vann t. o. m. i denna högerförsamling
föga gehör.
Än en gång kände han sig dock i sitt ässe, när högern
i försvarets tecken åter såg sin stjärna stiga 1914. Han skrev
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
