Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Människokunskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människokunskap
tröskel än hos andra. Den lättaste antydning väcker hos
den stora poeten dessa anlag till liv, og strax växer en färdig
andebild fram, som uppfyller erfarenhetens fragmentariska
skisser. Det är den betydelse som kulturlivet överhuvud har
att människorna hos varandra väcka till liv sina dolda anlag.
Levde människan för sig själv eller lever hon i en trång
krets, så bli anlagen till större delen slumrande i det med
vetslösas natt.
Det främmande jaget har emellertid en större betydelse
än att blott väcka till liv vissa särskilda slumrande anlag.
Personligheternas flertal eller motsättningen mellan ett jag
och ett du är i själva verket ett villkor för självmedvetandets
uppkomst överhuvud. Upplevelsen av ett du alstrar på
samma gång medvetande om ett du och medvetande om ett jag.
Bergson har vid sina analyser av självmedvetandet funnit
den kontinuerliga fortvaron som dess väsentliga moment.
Men självmedvetandet är icke en tom fortvarons ström. Den
visar människor i denna ström. Varje yttring av högre psy
kiskt liv, varje minne av betydelse är förbundet med minnet
av andra människor. Några av dem ha ingått i jaget, blivit
en del av oss själva, leva i vår känsla och vår vilja. Därjämte
märka vi också att vårt jag lever i spänning av skiftande art
till andra jag. Bortfaller denna spänning, så faller också vår
personlighet ihop och mister självmedvetande på denna punkt.
Vår personlighets facettering är ingenting annat än vår håll
ning till en mångfald människor, närastående eller historiska.
Vårt personliga jag har sin realitet just i förbindelsen med
andra mäniskor, vare sig en annan blivit en del av mig,
eller jag lever i spänning till detta andra jag förhållandet
kan samtidigt vara både det ena och det andra. Låter man
under själviakttagelsen de andra jagens giltighet i jaget vissna
bort, så börjar också det egna jaget upplösa sig: det förlorar
det fäste det har som medlem i sitt andliga samhälle, och
dess innehåll mister verklighetskaraktär. Jagmedvetandets
realitetstyngda breda ström sinar ut i en liten tunn natur
process, som kännetecknas av organprocessers sorl. Men
uppfattningen av det verkliga jaget är tillika uppfattning av
de människor i jaget som bestämt och bestämma det. Den
jaganalys, som erkänner det egna jagets giltighet men ute
lämnar giltigheten av de andra jagen i jaget är icke resultat
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
