Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Människokunskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Landquist.
av en omedelbar själsåskådning. Den är bestämd av en
dogm om det egna jagets ensamhet, som erfarenheten av den
levande kroppens sensationer och avskildhet emot ytter
världen ingivit. Med naiv öppenhet framträder oförenlighe
ten mellan denna fördom och jagmedvetandets innehåll i
Descartes’ bestämningar av självmedvetandet. Jaget, säger
Descartes på ett ställe, är en sak, som tvivlar, som jakar,
som nekar, som vet föga, som är okunnig om mycket, som
älskar, som hatar, som vill, som icke vill, som fantiserar och
som förnimmer. Verksamheterna älska, hata, vilja förutsät
ter tydligen tillvaron av andra människor. Likväl tror Des
cartes att man lätt kan fatta att det icke finnes andra varel
ser och att man från Guds sannfärdighet måste sluta till
tingens existens. Men den omedelbara uppfattningen känner
icke denna psykologiska teori om det egna jagets ensamhet.
Den bär och fattar giltigheten av de andra jagen lika väl
som av det egna. Vårt liv, när vi tänka tillbaka på det,
är vår historia med andra människor.
Från en sådan personlighetsfilosofis synpunkt framträder
egoismen som en rubbning av den normala förbindelsen mellan
människorna eller ett organismens uppror mot det omedel
bart givna andliga sammanhanget. Egoismen förarmar själs
innehållet, och utmynnar slutligen, i den mån den sönder
sliter förbindelsen med andra människor eller med verklig
hetens värld, i nevros eller i sinnessjukdom. Modern
psykiatri har belyst detta förhållande. En psykoanalytiker
Alfred Adler, definierar den nervösa karaktären som den
egoistiska karaktären framför andra. Neurotikern är en per
son, som på grund av mindervärdighetskänsla är rädd att
hängiva sig i en oegennyttig omedelbar känsla och vars
omsorg uteslutande är att genom allehanda artificiella medel
säkra sig själv, hävda sig själv och nedtrycka sin omgivning.
En sådan sjuklig egoism yttrar sig framförallt i girighetens
passion, i grymhet och i elakhet. Freud, psykoanalysens
grundare, vill leda i bevis att icke blott hysterien men också
sinnessjukdomen dementia praecox har sin psykiska förutsätt
ning i oförmögenheten av en full normal känsla för en annan
person särskilt i sexuella förbindelser, en oförmögenhet, som
driver individen in i en overklig drömvärld. Överhuvud
anser den psykoanalytiska skolan, att det mogna blommande
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
