Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Människokunskap - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människokunskap.
psykiska livets kännetecken är en förmåga att uppleva andra
människor som giltiga verkligheter och att när denna för
måga avslappnar inträder ett sjukligt tillstånd. Vanliga känne
tecken på senil demens äro likgiltighet för omgivningen, en
abnorm girighet, en misstrogen och fientlig stämning mot
andra människor. Psykiatrien bekräftar med sina säregna
fakta, vad den filosofiska analysen av jaget givit vid handen:
att upplöser sig relationen till andra människor, så upplöser
sig också personlighetsmedvetandet.
Det sagda har redan antydt den betydelse kunskapen
om andra mänskliga individer äger. En sådan kunskap är
villkoret för personlighetsmedvetandets uppkomst och för
människolivets utveckling. Betraktar man på detta sätt män
niskolivet icke som en samling isolerade individer, som
1800-talets liberala individualism gjorde utan var individ i
dess medvetenhet som ett centrum för ett samhälle av per
sonligheter, så får principium individuationis i mening av
människovärldens söndersplittring i en mångfald individer
en djup meningsfullhet.
Varje individ utbildar en liten del av mänsklighetens
slumrande, all föreställning överstigande förmåga. Denna
del blir inte isolerad och blott en glädje för individen själv.
Varje sådan skapad del blir tillika en livets skänk till andra
personligheter, och den enes bragd, som den andra i tänkan
det njuter, äggar tillika denne andre i hans säregna verksam
het. Så gestaltar sig människolivet enligt sin egen inre lag till
ett ständigt ökat, ständigt rikare system av värden. Så bära
människorna gemensamt upp mänsklighetsriket.
Men detta system, som livets värld bildar, får man inte
tänka sig som ett slags tidlös, färdig, frusen kristallisation av
personligheter, såsom den svenska filosofen Boström gjorde.
Utan detta system är utbredt i tiden, blir till i tiden och
utvecklas alltjämt med nya skapelser. Och personligheterna
äro inte av evighet färdiga. De skapa sig själva under sitt
historiska liv. Livet är oförutsebart och ger i kraft av anla
gens rikedom utrymme för många möjligheter. Livet är idel
ansvarighet och idel äventyr. Det ypperliga som skapats
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
