Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Människokunskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Landquist.
varje fält åstakommit. Deras verk bestämmer vad som av
annat är stort eller litet.
Intet kan emellertid vara en svårare missuppfattning än om
man tror att en historisk världsåskådning, en världåskådning som
hävdar den förgångna mänsklighetens liv i oss, skulle medföra
konservatism. I detta avseende misforstod vad man för hundra
år sedan kallade den historiska skolan det historiska livets
väsen. De bortgångna äro inte till för att vi skola upprepa
dem utan för att pådriva oss till nya gärningar. Livet är
ståndigt uppfinnande och ständigt nytt. Livet är ett ständigt
skeende, en kontinuerlig formförändring, och det förgångna
lever icke på annat sätt än att det upplöser sig i det nya
skeendet. I en enquete kort före sin död skrev Strindberg
några praktfulla ord om alltings föränderlighet. «Eftersom
jag nu är gammal vorden,» sade han, «så borde jag enligt
tradition bli konservativ, men det tycks jag icke bli. Och
jag förstår icke, att gammalt folk i allmänhet bli konservativa.
Hur kan man hålla på det bestående, då intet äger bestånd.
Allt flyter och ändrar sig. Hur många världsåskådningar
och system ha icke ramlat inför mina ögon? Lagar, heliga
gamla lagar ha upphävts av riksdagar och regeringar, seder
och begrepp, om det passande och det riktiga, ha ändrat sig,
åsikter, tänkesätt rörande förhållandet mellan över- och
underordnad, föräldrar och barn, makar, husbönder och tjä
nare ha rubbats. Hur kan man då hålla på det som icke
består mer, men bestod tillfälligtvis en gång, för femtio år sen.»
Försöken till upprepning, efterbildning, kvarhållande vid
ett gammalt kunna för övrigt icke gå utöver en snart uppnådd
gräns. Deras genomförande strider emot människokunska
pens själva väsen. Vi kunna nämligen icke inflytta en annan
personlighet så i oss att han kan övertaga vårt liv och fort
sätta sitt liv i oss. Det är en genomskinlig men dock oge
nomtränglig hinna befäst mellan den ena personligheten och
den andra. Vi kunna icke intränga i den produktiva kärnan
av en annans väsen. Människokunskapen är inskränkt till
att vara passivt mottagande. Detta beror därpå att hur noga
vi än känna en annan personlighet, vi dock aldrig kunna full
komligt känna de medvetna eller omedvetna minnen, varur han
hämtar sin ingivelse. Vad vi erfara av en annan person-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
