Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Människokunskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människokunskap.
lighet, är blott enskilda yttringar av hans jag, som utgöra ett för
var gång nytt individuellt urval ur hans liv. Men efter varje
yttring fortskrider en personlighet i sitt kontinuerliga, nya
intryck erfarande, nya uppfinningar skapande liv, och denna
ström är oss otillgänglig. Principen för en annans uppfinning
är oss dold. Hur djupt någon än levat in i Goethe, skall
han dock aldrig kunna skriva en dikt så som Goethe skulle
ha skrivit den. Om någon levat sig in i allt som är känt av
och om Goethe intill en viss tidpunkt av hans liv, då skulle
han dock inte kunna av sig själv forma en enda rad, ett
enda yttrande, av dem som verkligen härstamma från Goethe
under den efter nämda tidpunkt fallande delen av Goethes
liv. Han kan förstå allt vad Goethe skapat, men han kan
icke själv skapa något därav. En konstnärs verksamhet, en
filosofs utveckling av hans lära kan ingen fortsätta just som
de själva skulle gjort, der de avbrutit. Ingen kan upptaga
Napoleons vilja eller Byrons diktargärning, I denna mening
blir varje människoliv ett evigt oavslutat fragment. I sitt
verksamma liv är var person ensam, och av ju högre art
denna verksamhet är, dess otillgängligare är den. Personlig
heten kan ingen stjäla.
Därav framgår, att förebilderna icke, som man ofta gjort
kunna fattas i den meningen att människorna böra sträva
att efterhärma dem, sådana de voro. Detta innebär att en
personlighet med sitt minnesbärande liv skulle kunna överflytta
i en annan och därmed förinta denna i dess säregna minnes
liv och dess utbildade förmåga. Det är en logiskt orimlig
fordran, emeden den strider mot det minnesbärande livets
natur. En sådan orimlig fordran uppställde kyrkan i sin
klassiska tid, då den fordrade att människorna skulle efter
likna kristendomens stiftare. I själva verket, de som mest
fyllde sig med hans väsen såsom Franciscus av Assisi, utbil
dade just därmed dess intensivare sin egen natur. På samma
sätt orimlig är den politiske drömmarens tro på en idealstat,
som skulle vara den bästa för alla samhällen. Fröken Elsa
Brändström, en svensk Rödakorsdelegat, som i många år
arbetat för krigsfångarna i Ryssland, har berättat, att ledande
bolsjeviker, med vilka hon umgicks gingo med franska revoluti
onens historia i fickan och följde med månad efter månad vad där
skedde för att göra likadant. En sådan den franska revolu-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
