Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Antika urtidsteorier - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Rudberg.
bindelse i sammanhang med hela den etnografiska forsk
ningens historia i antiken. Min översikt sysslar blott med
ett motiv, uppfattningen av urtiden.
Detta motiv måste skiljas från andra, som begagna
samma litterära färger, och som därför stundom samman
blandas med det. Det gäller särskilt fulländning en, «det
tusenåriga riket», eller hur man vill kalla det, den gyllne
åldern i framtiden eller vid tidens slut, sådan den tecknas
t. ex. i Vergilius’ fjärde eklog. Ty den som tror på en
gyllne tid i historiens morgon, återfinner den ej så lätt vid
dess slut. Men morgon och afton kunna målas med samma
färger. Sociala utopier måste ock frånskiljas, ehuru det
paradis för förtryckta, hungrande ock kärlekskranka, som de
drömma om, kan bjuda besläktade drag. Elysium, de
saliges öar, de saliges liv på Vintergatan och hela
denna motivkrets kan komma urtidsmotivet nära. Teorier
om människans förhållande till världen eller djuren kunna
spela in. Jag har velat börja med denna begränsning av
ämnet för min föreläsning.
, Först några ord om den åskådning, som ställer en gyllne
tid i en eller annan form främst och låter den följas av en
mer eller mindre radikal försämring.
De homeriska dikterna leva i nuet, både i glädje och
smärta, och ge ingen samlad bild av urtiden, ehuru enskilda
drag erinra därom: människorna äro nu svagare och sämre
än förr, hippemolgerna leva av mjölk, och abierna äro de
rättrådigaste bland människor. Alkinoos’ trädgårdar i Odys
seen påminna i bördighet om urtidens jord hos Platon eller
Ovidius.
Grundläggande är urtidsskildringen hos Hesiodos i
Verk och dagar (v. 109 ff.). Här kan jag ej ingå på frågan
om denna tankes ursprung, ej heller om diktens komposi
tion, dess äldre och yngre delar, eller om förhållandet mellan
de fyra, fem eller tre åldrar, som förekomma på skilda håll;
ej heller kan jag syssla med senare efterbildning och an
vändning, såsom hos fabeldiktaren Babrios. Tanken med
dess pessimistiska syn passar till Hesiodos’ uppfattning av
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
