Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Antika urtidsteorier - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antika urtidsteorier.
I forskningens historia står Aristoteles på Platons
grund, om ock mycket nytt tillkommit genom studiet av de
äldre statsförfattningarna. Men anden är en annan, den
poetiska fläkten saknas; Aristoteles hör väl trots alla likheter
närmest hemma på andra sidan. I första boken av Politiken
skildras samfundets uppkomst, från familj och släkt till by
och stad, på ett sätt, som erinrar om Lagarna.
En vacklande ställning intar Theophrastos i sin skrift
om fromheten, delvis bevarad i andra boken av nyplatoni
kern Porphyrios’ skrift om avhållsamhet från köttätande.
Människan har en gång levat i ytterst primitiva förhållanden,
ätit gräs, innan träd ännu frambragts, och offrat vad hon
närde sig av; så kommo träd med blad och frukter, ållon
o. a., säd, vin, olja och honung; slutligen följde dyrbarare
offer, rökelse och myrra. Det var ett vist släkte, som ur
sprungligen levde under kärlekens gyllne tid, och intet liv
offrades. Men avund och strid höllo sitt intåg, man började
döda djur, åkrarna gåvo mindre, hungern drev till krig och
t. o. m. ätande av människokött, ehuru man för offren slut
ligen inskränkt sig till diur. Dessa romantiska drag be
rättiga oss att nämna Theophrastos här.
I historien kommer sagan att spela en roll genom
Aristoteles’ lärjunge Dikaiarchos från Messana, av vars
grekiska kulturhistoria («Hellas’ liv») vi ha brottstycken be
varade i fjärde boken av Porphyrios’ nyssnämnda skrift.
Han har med en viss rationalisering av det mytiska sökt
inpressa det rika stoffet i det pessimistiska schemat. Också
D. börjar med den gyllne åldern under Kronos, då jorden
gav allt av sig själv och intet åkerbruk krävdes, då förmod
ligen intet levande dödades, människorna förde ett sunt lev
nadssätt, ro och frihet från bekymmer, hälsa, frid och vän
skap härskade och krig och strid ej funnos. I andra rummet
kommer herdelivet med djurtämjande och vad dit hör och
slutligen det mödosamma åkerbruket. Ett intressant försök
att förena saga och forskning! Historien har eljest oftast
hyllat en motsatt tankegång.
Bland de senare fils oferna äro naturligtvis stoikerna
att finna här, trogna sin vana att bevara och omtolka my
terna; under deras inflytande står astronomen A rat os i
tredje årh.; i inledningen till hans Phainomena återfinnes
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
