Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Antika urtidsteorier - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Rudberg.
trots alla överdrifter, märkliga uppslag. Tragedien följer
snarare en annan linje.
Att Platon med sin mäktiga fantasi och sin främst mot
slutet starka pessimism skulle komma in på dessa tanke
gångar, är ju nästan självklart. Också är det framför allt i
ålderdomsskrifterna, vi finna spår av dem, även om de ej
äro helt främmande för den högsta idéflykten i Staten.
En typisk urtidsbild ger oss dialogen Statsmannen (271 f.)
genom den uppträdande främlingen. Här skildras livet un
per Kronos’ välde: jorden ger allt av sig själv (jfr Hesiodos),
jordbruk finns ännu ej, klimatet är härligt, man behöver ej
kläder, frid och endräkt härska, även mellan människor och
djur, och dessa kunna ännu tala. Härav liksom av jor
dens bördighet följer, att människorna ej ännu åto kött;
orphiska läror spela in. Också Philebos känner den gyllne
tiden; Kritias och Timaios-inledningen ger oss forntidsbilder:
Forn-Athen för 9000 år sedan och jätteön Atlantis, det rätt
färdiga, harmoniska Athen och det yppiga Atlantis, välsignat
så länge ännu den gudomliga kraften från dess urfader Po
seidon levde kvar, men sedan hemfallet till nedgång och
straff. Här har åter sagan brukats som motiv i den sociala
romanan. I ålderdomsverket Lagarna, framför allt i tredje
boken (679) kommer motivet igen; det gäller nu dem, som
leva efter den stora översvämningen ett milt, ädelt och
syndfritt släkte, utan strid och vapen, utan girighet, utan me
taller, guld och silver (jfr Forn-Athen), varken fattiga eller
rika, utan alla dessa onaturliga konster, som vi behöva, men
med färdigheter nog för sitt liv, med god tillgång på föda,
kött och mjölk här saknas alltså det orphiska inslaget
och i kamp blott med vilda djur. Och de spridda männi
skorna förenas alltmer i hopar och samhällen. Till Kronos
livet återkommer Platon i fjärde boken (713 C), medan i
sjätte (782 C) den orphisk-pythagoreiska tankegången anföres
i motsats till betygade människooffer; jag återkommer till
detta ställe ännu en gång.
Senare akademiker, Xenokrates och Polemon, ha
varit inne på tanken om vegetariskt liv och förmodligen
låtit detta prägla urtiden. Vi finna samma idéer antydda
hos senare pythagoréer, liksom hos Ovidins och Plu
tarchos.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
