Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
han den störste liberale man som någonsin levat. Därav
följde emellertid att han trodde Englands egenartade parla
mentarism kunna i tämligen oförändrad form tillämpas på sven
ska förhållanden. Att han ej gillade den slags antiparlamen
tarism som Tyskland företrädde det var den tyska stats
uppfattningen som 1914 knäckte honom, strax innan den
själv mötte sin katastrof följde självklart av hans liberala
åskådning. Att han ej heller förstod vikten av den ekono
miska opposition mot parlamentarismen som på hans tid
syndikalismen och senare gillesocialismen företrätt var ock
naturligt, då på hans tid knappt någon framskjuten svensk
förstod den. Den nya, demokratiska antiparlamentarism som
bygger mest möjligt på direkt folkstyre genom folkomröstning
o. d. hade han sympatiskt uppmärksammat, särskilt vad
Schweiz angår, men fattade den som en utfyllnad till parla
mentarismen. Han anade ej hur bräcklig och svårhanterlig
parlamentarismen under och efter världskrigets kris skulle
visa sig.
Med hans parlamentarism sammanhängde hans uppfatt
ning av den politiska taktiken. Han ogillade som ung ej
principiellt revolutioner, än mindre hot därom, det framgår
av hans ungdomsskrift om församlingsrätten (1891), och han
lät sina djärva ord därom stå kvar ännu i nya upplagan
(1908). Men han talade på senare år ofta mot de utompar
lamentariska vägarne och fastslog under sin andra regerings
tid (1912) som ett axiom att varje stat måste upprätthålla
ordningen, varur han i polemik med socialisterna slöt att
den måste kunna utkommendera militären även vid arbets
konflikter. Märkligare är att han också ogillade alla konsti
tutionella politiskt-ekonomiska påtryckningsmedel mot det
maktägande fåtalet. Han stod liksom Adolf Hedin och
egendomligt nog även på senare tid socialdemokraterna
främmande för tanken att vänstern skulle liksom lant
mannapartiet vägra ökade anslag till alla för högern kära
ändamål såsom försvaret, tills högern (d. v. s. Första kam
maren) uppfyllt Andra kammarens huvudkrav. Han ville ej
använda regeringens administrativa lagstiftningsrätt i reform
arbetets tjänst, då högern bromsade reformerna i riksdagen.
Han sökte ej heller förmå vänstern att nyttja sin 1911 vunna
övermakt i de gemensamma voteringarne till att framdriva
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
