Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
betydande ekonomiska och finansiella reformer. Likväl var
det med användning av konungamaktens prerogativ och Un
derhusets finansmakt som hans kära engelska förebilder
bröto Lordhusets motstånd. Men onekligen hade det varit
ovisst om han fått med sig sitt liberala parti på så skarpa
metoder.
Alltså ansåg han sig, då högern tydligen ej lät sig över
tala, böra vinna sitt mål genom skicklig taktik. Han ville
vända allmänna opinionen mot högern, därför fick ej denna
uppretas, tvärtom borde hälst högern och i vart fall de mo
derate vinnas genom lämpliga eftergifter. Beräkningen slog
alldeles fel. Högern tog eftergifterna och skrattade. Hem
ligt eller, som 1906, öppet. Den var naturligtvis vida mindre
benägen att göra någon eftergifter åt sin fiende Staaff än åt
någon för sig behaglig regering. Staaff genomdrev ju flera
viktiga reformer. Men även svenska högerregeringar, ej
minst Arvid Lindmans, ha genomfört rätt många sådana,
varjämte det gott kunde hända att högern under en sådan
regering mot vilken Andra kammarens vänsterflertal var
starkt misstroget mindre lätt fick se sina önskmål fyllda än
under Staaffs styre. Det är karakteristikt att de enda lagar
vid vilka Staaff i folkmedvetandet lyckades fästa sitt namn
voro de lagar av 1906 i vilka han, Verdandisten, inskränkte
yttrande- och tryckfriheten. Detta var hans livs värsta ne
derlag, värre än hans båda fall från statsministerstolen 1906
och 1914.
Olyckan var att Staaff, som så mycket älskade taktik, ej
egentligen alls var taktiker. En taktiker bör skenbart giva
och i verkligheten taga. Staaff gav bort verkliga värden för
skenbara vinster. Han gjorde högern i sak en hel rad efter
gifter men retade den ofantligt med sina tal. I viss mån
gällde detsamma hans förhållande till konungen. Skvallret
underlät ej att utmåla honom som personligen oartig mot
denne. Faktiskt var Staaff en synnerligen älskvärd och artig,
ja t. o. m. litet cirklad man hans uppträdande som stats
minister var åtminstone genomtänkt elegant men dock
för många frånstötande. Ironien i hans tal var alltid behär
skad, den fräste ej och brände som Adolf Hedins, men den
retade i längden mer med sin kalla skärpa. Hans kvickhet
kunde någon gång vara enkel och smaklös (såsom då han
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
