Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
förklarade att en motion av hr Trapp för denne skulle bli ett
trappsteg till odödligheten), men den var tillräckligt ofta välr
formad för att bita intill benen. :,
Under sina senare år var Staaff en ensam man. Ogift
var han, och kunde därför ei föra något sällskapligt hus.
En av orsakerna till hans misslyckande som statsminister
lär ha varit att societeten under hans tid hade så tråkigt.
Ehuru utpräglat vänfast hade han på senare år blott få vän
ner (däribland dock även yngre) med vilka han förtroligt
umgicks. Hans partivänner, ej minst de mäktiga pressmän
nen, klagade att han tog dem så litet till råds och gav dem
så få upplysningar. Hans enstörighet var desto farligare som
den förbands med en utpräglat maktkärlek en naturlig
och nödvändig egenskap hos en storpolitisk ledare, men
vilken hos honom ibland tog sig okloka uttryck. Ett sådant
var det t. ex. då han som andra gången nybliven statsmini
ster förklarade att vänstern kanske borde frånfalla sitt gamla
krav på riksdagsvalde talmän, nu då det var en vänsterre
gering som tillsatte talmännen.
Men maktkärleken låg dock blott på ytan. Innerst var
den ensamme mannen en brinnande människovän. Han
kan inordnas bland Sverges många varmhjärtade enstöringar.
Ty även om någon av hans förtalare ville kalla hans poli
litiska känsloyttringar för konstgjorda, så kan ingen med
ens ett sken av sannolikhet säga sådant om de dramer
(skrivna mellan hans första och andra ministertid) man helt
oväntat hittade i hans kvarlåtenskap. Dessa dramer na
turligtvis verklighetsdramer överraska först och främst
genom sin form. De verka vid läsningen förvånande dra
matiska, de sätta genast läsaren i spänning och släppa ej
en minut sitt grepp om hans själ. Ett av dem åskådliggör
i en episod ett av de juridiska reformkrav som lågo Staaff
varmt om hjärtat. Det visar nämligen vad en enkel för brott
anklagad man kan av domstolen lockas att taga på sig, om
han ej har försvarsadvokat. Det andra dramat har ingen
tendens, det handlar om moderskärleken, men det bäres av
samma mänskliga medkänsla som det första. Allra mest
förvånande är den synnerligen hänförda och inspirerande
tro på kvinnan, som den gamle ungkarlen Staaff i båda
styckena röjer. Man ser därav att hans försvar för kvinnans
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
