Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tanker ved aarsskiftet - VI. Torsten Fogelquist: Det enda nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist.
att tillfredsställa dem ökats. Vi uppfinna i otaliga fall icke
för behovets skull, utan för uppfinningens egen skull. Och
varje ny uppfinning skapar ett nytt behov. Dessa behov slita
sönder vår själ och betaga oss möjligheten till yttre över
blick och inre samling. Naturvetenskaperna och industrialis
men ha vidgat människans verkningskrets och arbetsuppgifter,
utan att egentligen öka hennes naturliga arbetsförmåga. Hon
måste därför dagligen taga sig vatten över huvudet. Och ju
större kretsen för mänskliga kraftyttringar blivit, ju mera
splittrad har själva kraften blivit. Alla dessa bekymmer om
mångahanda, av vilka hälften äro onödiga, ha rubbat karak
tärens ro och jämvikt. Vår tids främsta brist är bristen
på sangvinism och flegma. I stället för rytmisk omväxling
kräva vi ständiga nyheter och sensationer, som omsider för
lama vår receptibilitet och göra våra hjärtan till en ödemark,
över vilken spleen ruvar. Vi spela allting presto. Det är
sällan ett brett largo, ett lugnt andante flyter in i vårt
liv, fyllande det med höghet, självbesinning, svalka och ro.
På en svängande cirkelskiva rör sig varje punkt i periferien
oändligt mycket hastigare än varje punkt i cirklarna kring cen
trum Det gällar att på samma omloppstid hinna fram över ett
ofantligt mycket större område. Vår tids människa lever i peri
ferien. Hennes omloppstid är densama, som den var på
Predikarens tid 70 till 80 år. Men cirkelns omfång har
mångdubblats. Och det har gått människan därefter. Det
har gått henne som den österländske skattsökaren, som Verner
von Heidenstam talar om i Vallfarts- och Vandringsår och
som låg lugn i solskenet, tills Sancta Västerlandina kom och
vinkade med sina louisdorer och göt mammonismens gift i
hans barnasjäl:
Det mål han jagar slutai att bli
en skenande häst för hans vagn.
I den biologi, som utbildades av Darwin och hans efter
följare, har man att söka fröet till vår industrialistiska tids
ålders praktiska världsbild: struggle-of-lifeidén. Ur denna
idé framväxte det modärna tävlingsidealet: mannen som
slår sina konkurrenter. Det betydde, att äldre ideal skötos
åt sidan. Det kristna inbördes- hjälp-idealet fick vika.
Antikens och renässansens självfullkomningsideal likaså.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
