Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tanker ved aarsskiftet - VI. Torsten Fogelquist: Det enda nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det enda nödvändiga.
Den modärne kampmannen och konkurrenten strävar visser
ligen också efter en art av självfullkomning. Han speciali
serar sig, tränar sig, ökar sina fysiska och ekonomiska makt
medel. Men tanken på att hinna fatt andra, härska över
andra, slå andra ur brädet behärskar så hans föreställning,
att han så att säga glömmer bort sin egen person för sin
egen makt. Och det betyder mycket litet om det, såsom
Darwin påstod, är självupphållelsedriften eller, som Nietzsche
påstod, maktbegäret som utgör primus motor i denna tävlan.
Andan är densamma, tendensen densamma. Man kan stu
dera denna tendens överallt: i nationernas kapprustningar
och kamp om världsmarknaden, i trustväsendet och affärs
konkurrensen, i idrottslivet, ja, i själva folkbildningsarbetet.
Det är säkert en och annan av läsarna som erinrar sig
John Galsworthys skildring av de fyra bröderna Freeland.
Det är närmast ämbetsmannen mr. John Freeland, denna
typ för korrekt engelsk byråkratism, jag tänker på. Hans
livs ljusaste och stoltaste minne daterar sig från en löpnings
tävlan i vilken han i sin ungdom deltog. Ur åskådarklungan
hör han på sin fart mot målet en röst. Det är en man av
folket, som beundrande utbrister: «Den där är i god form.
Han andas genom näsan.» Det blir hans livs stora betyg.
Hade han i slutspurten öppnat aldrig så litet på munnen,
så hade han kanske kommit först. Men han avstod från
denna fåfänglighet, han bröt icke de konventionella reglerna.
God form det var ändå det högsta. Den lilla anekdoten
är, som sig bör, ironiskt tillämpad. Men den låter också till
lämpa sig i en bättre mening. Gud vet, om det icke varit
olyckan med hela vår kultur, att man mera tänkt på att
komma först än att vara i god form. All kultur är tävlan.
Tävlan måste kanske till för att man icke skall slappna av.
Men denna tävlan har urartat till en ursinnig kapp öpning,
under vilken alla andra hänsyn lämnats åsido för denna
enda: först vid målet, hors de concours.
Den modärna idrotten erbjuder det nærmast till hands
liggande exemplet. Den säger sig visserligen hylla ett antikt
ideal : en sund själ i en sund kropp, detta att utbilda sig
själv, härda sig, stålsätta sig, skapa en fysisk motståndskraft
och självdisciplin, som kan övergå till en moralisk och på
verka viljelivet. För detta mål skulle tävlingen vara ett
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
