Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian Elster: Hjalmar Söderberg - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Söderberg.
derberg: «Den som strävar efter vare sig en personlig
eller en nationell stil, han är å priori förlorad. Liksom
tänkaren söker efter sanningen i all enkelhet, och icke efter
sanning som är hans enskilda tillhörighet och som han kan
få patent på, eller efter en nationell filosofi eller någon lik
nande gallimatis så söker den äkta konstnären också helt
enkelt efter det uttryck för en idé eller stämning som före
faller honom vare det bästa, det sannasta, det enda rätta
personligt blir det, hans bön forutan, om han är en person
lighet, och nationellt blir det i så fall också med åren, när
det väl har hunnit sätta märken i nationen.»
Söderberg kunde ha skrevet disse ord om sig seiv i for
hold til den stil som var den almindelige i nyromantikkens
tid, hans enkle uttryk mot den tilstræbt litterære, den kunst
færdige, den overfarvede stil. Hans klare, gjennemmusikal
ske stil eier ingen utsmykning, der findes ikke antydning til
«stora gesten» i den. Han bruker bare det uttryk som for
ham synes «det enda retta».
Söderberg har som enhver anden skribent op igjennem
aarene mottat impulser fra andre digtere, men hans stils
enkelhet og dens personlighetens præg gjør det vanskelig at
paavise direkte paavirkning. Formen for den religiøse ironi
har hos ham som hos Kielland sin oprindelse fra
Kierkegaards «Øieblikke». De store franske digtere som
Maupassant og Flaubert og den ikke fuldt saa store Anatole
France har uten tvil betydd ikke saa litt for ham. Men ingen
digter har vel staat hans hjerte saa nær og øvet slik
direkte indflydelse paa ham under hans første utvikling som
forfatter som Herman Bang. Han har seiv i en artikel fra
1903 erkjendt sin kjærlighet: «Før dem var Herman Bang
en gång i världen som skapad till att vara tidens nyaste ord
och lösen. För den, som nu skrivar detta, var han det kan
ske mera än för de allra flesta. Jag har framför mig ett
gulnat gammalt porträtt av Herman Bang, som jag för väl
femton år sedan klippte ut av tidningen Budkavlen (det var
förresten åtskilliga år gammalt redan då), ock som jag i rätt
mänga år hade på min vägg; .... Å, jag har icke glömt hur
jag älskada varenda bok och varenda sida av hans hand
(den skriftsakkunnige ser nog spåren); hur hans författar
personlighet hypnotiserade mig, så att det var tider, då jag
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
