Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian Elster: Hjalmar Söderberg - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian Elster.
derberg. Han staar ensom og isolert i utviklingen, han kjæm
per ikke imot den, han søker bare av og til at si nogen gode
ord til forsvar for de miskjendte 80-aar og forblir forøvrig
noget for sig seiv. Han tilhører 90-aarenes forfatterkuld
hans første bok «Förvillelser» kom ut i 1895 men han er
i ingen henseende knyttet til den nye retning, for hvem fan
tasien var det avgjørende i digtningen. Han er i enhver
henseende bymand og søker ikke som sine samtidige til Värm
land eller Dalarne eller til stranden langs Vättern. Stock
holms gater gir ham millieuet. 70—80-aarenes sandhetssøkende
digtere eier hans kjærlighet. Han beundrer Ibsen og det
er karakteristik for ham at hans beundring særlig omfatter
Ibsens utvikling fra «polemisk reformatorisk pessimisme» -
«det stadium av pessimisme i vilket man ännu betraktar
världens dålighet såsom varande någons fel» frem dit
hvor han opgav troen paa at kunne revoltere menneskeaanden.
Det er dette sidste stadium som altid har været Söderbergs
eget, han tror ikke at verdens daarlighet er no gens feil. —
Av de store fremmede har han git uttryk for sin brundring
for Zola (Tal i Frisinnade klubben 1902), og han beundrer
hos Zola som hos Ibsen hungeren efter sandhet. I sin omtale
av Zola uttaler Söderberg et slags litterært program av in
teresse for hans eget forfatterskap. Han gir først følgende
fængslende og sande billede av franskmanden: «Men då
Zola söker efter sanningen, gör han det med en helt annan,
bergfast tro på sanningen på att den är något annat än
en illusion, att den är något värdefuldt i och för sig, det hög
sta och enda värdet. Och det var medan han i denna tro
sökte efter sanningen, som han fann alt det andra, det som
han icke sökte skönhet och storhet och individualitet.
Ja, vad allt fann han icke! Han fann skönhet där ingen
hade funnet den före honom och där ingen hade tänkt på
att söka den, han fann storhet och själsspänning dår andra
blott repade upp den gamla barnsliga jerimiaden om tidens
lumpenhet, han fann skönheten i det fula och storheten i
det lilla och tragiken i det tarvliga. Han lyssnade till mas
sornas själ og förstod den såsom ingen hade förstått den före
honom.» Og efter at ha skildret hvordan Zola kom til at
sætte sit præg paa en hel epoke uten at han nogensinde
spildte tiden paa at søke efter en personlig stil, fortsætter Sö-
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
