Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kr. Indrehus: Vinje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kr. Indrehus.
men nåar det var sagt, skulde man ogsaa være færdig med
den ting, det skulde bare være et «proklama», som man ikke
hadde at ta videre hensyn til under den kritiske diskussion
et slags juridisk reservation avfattet i den knappest mu
lige form, for at kritikeren derefter saa meget tryggere og
uten at opholde sig ved «lynene» eller «mannakornene» kunde
utbrede sig over de «poetiske dødssynder, pletterne, smak
løsheterne, bruddene paa alle regler» o. s. v.
Jeg synes at Sars staar sig godt i konkurransen med
Welhaven.
Der er jo nogen forskjel bl. a. den at Welhaven og
Wergeland personlig og saglig var motsætninger og krig
førende magter, mens Sars var paalag Vinjes ven og ialfald
hans omgangsfælle. Desto haardere rammer Sars’s dom ham
seiv i forholdet til Vinje.
Han var en «villmann», sier Sars. Formelen var funden,
og den har gaat igjen.
Jeg har faat det indtryk at Sars mener nogenlunde det
samme som en græker mente med en «barbar».
Nu til dags snakker ikke længere folk som virkelig har
studeret menneskeslegtens historie, og ikke bare av bøker,
men ogsaa gjennem etnologiske og antropologiske under
søkelser, saa foragtelig om en «villmann».
1 en av sine sidste bøker skriver professor Gustaf Steffen
efter at ha behandlet det som man nu vet om menneske
slegtens historie :
«Människan är en varelse, som kan hålla sig sund och
stark blott genom att ständigt börja omigen, ständigt sträva,
ständigt variera och vara primitiv, jordbunden, allt under det
hon böjer sig till högsta själslighet och förfining. Intet, som
är sunt och starkt naturenligt, får någonsin bli henne
främmande. Hon faar aldrig oåterkalleligt förälska sig i vad
hon uppnått, aldrig absolut förneka sitt «ringa» ursprung, sin,
«plebeieska» urnatur.»
Set i en saadan belysning kan man betegne Vinje
som en «villmann», manden med de dype røtter i naturen,
med de sterke primitiv menneskelige instinkter og følelser.
Men saa blir jo ogsaa billedet et andet, dypt menneskelig,,
forstaaelig og med harmoni over motsætningerne.
En villmann! Ja hvad menes der med en villmann?
610
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
